Helsingborgs-Posten – 15 juli 1864, sida 2

den undergått en fullkomlig metamorfosering. För modehandlarne äro de wisserligen mycket bes swärliga, jällan rigtigt belåtne med hwad som förewisas — men de löpa likwisst mycket, och de betala kentant. Finnarne freqvent era als (a nöjen, fom war hufwudstad fan erbjuda, bez je wåra konstsamlingar och begagna fig af den wensta gastjriheten, men ertänna ytterst fällan att det som här ervjudes dem är lika bra som i Finland. — Från Stockholm skrifwes till Dalpilen: Grefwe Manderström har befallt att i unseende till den mulna politiska himmelen den des monstrerande sjöstyrkan skulle bege fig i säker hamu, det har den gjort också och nosar sig wäl aldrig ut igen. Det berattas här att den adle grefwen fått en näswis not från Ryssland, fom förtlarade att det ej gerna såg att Swerige gick och strapade i Nordsjön med de der träholtars un?, utan gjorde klokast i att hålla fig wackert hemma. Rypssland har otwifwelattigt mycket rätt i det rådet och det skall just wara Swerge och swenska sjöförswaret, som ännu den dag jom är icke har ett enda pansarfartyg, att uppitälla gentemot en sädan sjömakt fom t. er. Öfterris kes, och detta oattadt Swerge är jernets lano! Medgif att detta är bedröfligt. J början af denna månad lär det ej heller wara märdt för oss att wisa morsthet mot Preussen engång, ty då har denna matt åtminstone twå panfarfars tyg och med dessa skjuter den i fras alla trär bholfar wi ha. Det är m werkligen prättigt arrangeradt, men när det nu en gång få är, mar det wäl baft att igasönerna wånde om igen till Carlstrona, sör att ligga od) lura bakom det der ypperliga stängslet fom Jöns Kleen andringat för att spärra inloppet. Måtte det hålla rittigt bara! Den enda glädje wi ha af denna fiott-demonftration torde wara den — od) den berättas med största anspråt på trowärdighet — att storamiralen blifwit mätta ond öfwer att blifma få twärt upplöjt, ty menins gen lärer wäl ha warit att göra ena rigtiga fturwerf, men få fom noten oc så underrättels fen om de preusfiffa pansarfartygen. — J bref från Paris till N. D. A. läses: Jag tror att både la France och te Pays hafwa rätt, då de påstå att kejsar Napoleon framför allt mill bidehälla freden i Europa, och att det är i den syfiningen han afslagit hwarie uppmaning att med wapenmakt bistå Danmark; men det är swårt att inse huru man kan tadla England, emedan det ide gjort tillräckligt för Danmark, ty deruti måste dock wäl meningen mer tadlet ändock ligga, äfwen om man finner det utsagdt, och på samma gång prifa franska regeringen, fom gjort ännu mins dre. Denna inkonseqvens har ockjå under de senare dagarne insetts och erkänts af mänga. En mera opartisk äsigt har börjat göra fia gällande, och om de fieste fransmäu, äfwen frifins nade oc) oberoende, ide funna tösflita fig från det gamla nationalhatet mot Eagland, hwilket ofta anses såsom en nödwändig beständsdel af den franska patriotismen och som i början af denna wecka förledde få många att tadla den engelska regeringen, har likwål en lugnare ef tertante lärt dem, att man ide kan göra Engs land ensamt answarigt för konferenjens miglyckande och krigets ä eruppblossande. Denna opartiska opinton bellagar den wändning sakerna tagit efter att man kommit så långt, att det war endast fråga om en gränsregleriag, men