Helsingborgs-Posten – 15 juli 1864, sida 2

att få fe honom; Vespasiano swor och duns drade, rodnade, bedyrade art ban ide wille gå dit under förewändning at han aldrig kunnat på ett passande sålt taga en dam i handen och alt han skulle rifwa ned all:. Slulligen ålföljde han en wacker dag Michael till signora Giulia. Giulia, fom redan förut fattat måns skap för kawaljeren för hans tillgifwenhet för Gritti, emottog honom mocket wånligt, talade med honom vm hans krig, komplimenterade hos nom öfver hang martialiska utfeende och bad honom flutligen om tillftånd att få kallashonom fur wän. Bespasiano war ide af jern, ehuru han säg barsk ut; han förklarade för Giuitii, då de lemnade hufet, att denna sköna warelse liknade de små serafer, om hwilka han hörde talas i sin barndon. — Hwad tanten angår, tillade kawaljeren, är jag högligen förwånad säwäl öfwer hennes piedestal fom i synnerhet öfwer hennes broderi. Hwad är hennes mening, ädle Michael? Jag tillstår att jag har swäri för att förstå det. Jnom fort aid Michael oldrig till palatset Contarini man att wara ålföljd af Vespasiano odb efter förloppet af några dagar hade favals jeren intagit fin plats i detta lif, fom wäl war wst ob lugat men äfwen uppfyldt af förtjus sande detaljer, som Giulias uprfinningsrika och lifliga famasi inlade deruti. Giulia uppiackte au kawaljer Vespasiano bade en wacker röst och bon fann ett nöje uti ant accompagnera honom på sin klaver; ty hon spelade deita inftrument lifsom dronning Elisabetb af England. Ofta stod Gritti bela afmar, lutad mot den gamla damens länstol, och åhörde ot) betraktade Gis ulia och. Vespasiano, Ödetta sällsamma var, hwars såwäl kontraster fom harmoniska förering då utgjorde en bild af hang eget öde, Sune