Helsingborgs-Posten – 11 juli 1864, sida 3

efter tea romantiska inledningen, följt en gans sta enkel bana. — Den lilla Giulia rar på sut sån en klok ob förståndig flicka. Man fan icke fordra af äfwen de bästa ob dygdigaste qwinror, alt de icke skola wara listiga; den förs sta instinkten hos de båsta såwäl fom de fåmr sta år listen. Om de endast begagna fig af denna naturens gåfwa, såsom biet af fin gadd, för att förswara sig och icke för att anfalla, måste man finna sig uti att antingen älska dem sådana de äro, eller ide älska en enda. Kokeneriet är i sjelfwa werket endast en lärd och obegränsad wariation öfwer blygsamhetens na iva thema, od jag frågar om ide dblygfambes ten — denna qwinnornas första känsla — om den ide sjelf år en ofantlig och förtjusande list. Giulia, fom war en af dessa drömmande qwinnor, hos hwilka betratielserna under de långa sysslolösa stunderna hastigt mognar det skarva omdöme som iillhör detta fön, hade äns da sedan sitt första sammanträffande med Gritz ti känt att det skickligaste koketteri, anwändt emot denna blaferade men ädle man, wore utan ändamål. — Hon hade också, under det hon allljemnt hotade bonom med långa pröfningar, fattat det kloka beslutet att ide genom onyttiga förödmjukelser förswaga sin älskares passion. Cmellertid tillät den religiösa fantasien, som war förenad med den unga flickane kärlet, henne ide att befria Gritti från den flags of fentliga afbön fom han undergick i Santa-NMaz ria-Formofas peristil. Allwarlig och upprif tig i sut nit att omwända honom, tog hon äfwen himlen i beräkning wid fin eröfring och wille icke hafwa syndarens kärlek förrän efter hang bot och bättring. Men dagen efter denna natt, dä Gritti för sökte att gissa huru hans bothörelse skulle forts