Helsingborgs-Posten – 11 juli 1864, sida 2

ningar. Då ko rrsepondenten stref fin artikel, härjade elden, under ganska Häftig wind, på ej mindre än fyra wersts omkrets. Murtnadsplats fen är skiljd från sjelfwa staden genom floden Ota oc kommunikationen werkställes förmedelst färjor och båtar, hwarigenom flädningsanftais terna hindrades att i tid ankomma till branden. Autalet af de genom elden förstörda marfnadas byggnader och andra hus är betydligt. 1193 warulager tillhörande privata, 437 andra ens ifiloa byggnader, hwaridland teatern, hus för allmänna nöjen, fatografiatelier, restaurationer, apotheker, mäklarekontor m. m., samt toli fros nobyggunader hafwa blifwit lägornas rof. Bland de nedorända marknadsbyggnaderna woro 139 af sten. Om eldens uppkomst är ingenting bekant. — Rästan wäl sent. En man, som för omkring 30 år sedan i Lewanger 1 Norge för förfaljtning dömdes till 13 års fängelse, men lyckades, dagen innan han skulle transporteras till häftet, rymma samt sedermera ej kunnat ans träffas, har nu af sig sjelf inställt fig för att undergå sitt straff. Han är nu öfwer 60 år och lärer alltsedan sin rymning uppfört fig os klanderligt. Han har under dessa många år miltats i Swerige. — J Norska Morgeubladet för den 30 Juni lases: Sasom redan berättats skulle wåra krigsfartyg i dag wara wid Horten för att mottaga ordres. Enligt telegram från Stockholm till Marinkommondot hafwa fartygen fått order att wara i Christianssund den 5 Juli för att der mottaga narmare destination, fom man i dag ide kunnat gifwa. Rörande trupperna ha ite några order ankommit. vägret på Gars dermoen är provianteradt till den. 10 Juli. — Volska förhållanden, Frän Warschan kommer följande berattelje, fom påstas wara fulltomligt sanningsenlig. SHävwarande jenas tor Bontowsti, förut cwilingeniör i Plock, en regeringen fullkomligt tillgifwen man, ämnade företaga en resa till uttandet och stickade till pos listommissarien i fw krets för att få den till passets undjaende erforderliga attesten. Våt hos nom fomma fjelj, war det swar fom polis kommissarien, gardesofficeren Rydzewski, gaf BVontowssis bud. Den stolte senatorn injann sig ockja snart på polisbyrän, ko:nmissarien lät honom länge sta och wanta bland en hop fnus ligt pack, jom dagligen förekommer på tylika byraer i stora stader. Uppdragt häröfwer gick Bonkowsti slutligen fram till tommissarien, och sade honom i naturligtwis något hetsig ton, att han annu war en af statens ansenligare män, att han för ide länge sedan bekiadde ett högt civilt emoete jamt att en honom af h. m. teje saren förlänad orden fmydade hans bröft, was dan han ej kande hålla tillgodo med en fadan behandling fom han här rönt. Derpå swarade kommissarien: Hwad är det ni finner få träns kande i er behandling? Har jag örfilat upp er? — Howad er orden betraffar, så får jag fästa er uppmärksamhet på, att man brukar utdela 25 prygel på ett sadant fätt, att bröstet, der orden pitter, ej jer någonting deraf. — Den få djupt förolämpade senatorn styndade till grefwe Berg och tlagade. Grefwen beklagade mycket hwad som håndt; såsom menniska och fås som ståthallare bad han i de warmaste ordalag br Bonkowski att sätta fig öfwer så gemena förolämpningar, men någon upprättelje kunde han ej ffoffa honom, emedan polisfommisja