Helsingborgs-Posten – 25 april 1864, sida 3

Andra Capitlet. Hwad det gick långsamt! hon hade lust att stiga ur och gå till fots; det syntes henne som en ewighet förflutit innan de framkommo till Mosegården oc dock war klockan blott elfwa. De hade tiden för sig, sade fru Klemme, och den stora, tjocka, jowialiska swågern, fom fom fram till wagnen, försäkrade att förfriskning bestämdt skulle intagas, innan de reste widare. — Hwad, här är ju en iill, utropade Han förundrad, men tillade strar leende i det han gnuggade händerna: ja ja, der är pounoch oc kafor nog till en sådan tögunge med, skulle jag tro. Anna dad emellertid att få bli qwar på wags nen, och den gästfria mannens förfök att lyfta henne ur, afwisades med en fasthet fom totalt bragte honom ur concepterna. — Det föreföll densunga flickan fom en dröm; från wagnen kunde hon se rakt in i frugan, der glada barn och ungdom suto kring det dufade border och åto äpplen och nötter, Fru Klemme stod i förgrunden och pratade och ges sukulerade, och Anna förstod att det war heus neg historia fom afhamlades och gjordes få ins tressant fom möjligt. De båda bandhundarna tjöto oafbrutet och tycktes uppreta hwarandra; da och då fom månen fram oc belyste det laga huset och de främmande omgifningarna. Dräången bredde ett hästiäckc öfwer heunes föte ter och gick sedan upp och ned bredwid hår starna, i det han slog ihop armarna, för alt hålla fig warm. . (Forts.)