. Mötet för Daumark. Det till deu 6 dennes beramade mötet i Stockholm för Dans marks sak egde rum i de la Croix ftora far i hwilken, jemte tillhörande gallerier, war så fylld af deltagare, som utrymmet medgaf. Mötet öppnades med några inledande ord af A Wallenberg, jom derpå waldes till ordförande. Han tilllannea iguf att inbjndarne beslutit föref mötet att uttala sina asigter i form af resolutiouer, till hwilka inbjudarne uppgjort följande förjlag: 1) Mötet hyser de lifligaste sympathier för Danmark i def rättmätiga strid mot inträks tarne. 2) Mötet anser att den strid, Danmark än? nu ensamt kampar, är en strid för Heta Nors dens fjelffiändighet och fria utweckling. 3) Mötet anjer Sweriges ara och fauna förs del mana till ett fraftigt upptradande; hyfande den tillförsigt, att, när Regeringen finner tiden wara inne, Ewenska foltet är bereowilligt till de upposfringar, ett sådant uppträdande af de förenade rikena kräfwer. Efter uppläsandet af detta förslag till refor lutioner, hwilka nästan omedelbart omfattades ned bifall, förklarade ordjöranden distussionen I öppnad, med tilltannagifwande, att de som vn; stade tala, egde anmäla jig hos setreteraren. Ordet begärdes efter hwarandra af hrr Hiblio thetsamanuensen Wieselgren, författaren Hcds berg, docenten Odhner, hnjwudredattören af Aj tondladet Sohlman, magisteru Hedin (från Ups jala) och grosshandlaren Wall enöerg. Ulla dess sa talare yttrade fig till förmån för de före slagna resolutionerna, hwilfa dererter fromftalldes af ordföranden och enhälligt antogos af de forsamlade. Mötet afslöts tl. F9 e. m. Fort derpå upptägade stora foltmasjor till kengliaa slottets borggärd, der stallande lefwerop höjdes för H. M. tonnngen, foitsangen om Kung Carl en unge bjelte sjöngos. Äfwen utanför det hertigliga palarset mid Gustaf Adolfs torg höjs des hurrarop. — Gatubnallret i Stockholm. Härom lhlses i Posttioningen för den 7 d:s: Ziliställarne af gårdagens sympathimöte för Danmamf hade sannolilt, då de utsatte mötet på en Söndag, icke vetänkt, att åtstilliga of de oroliga elementer, fom altid finnas bland en stor stads befoltning, slulle begagna detta tilli I jalle för att utom hus och på egen Hand, med störande af Böndagens frid, tillställa sarstilda demouftrationer utan annat syjte än att få ftoja och göra owäsende. De ledsamma följderna af denna odetantsamhet utedlefwo dock ide. Redan under mötets sammanwaro samlade jig på Brunkebergstorg utanför De la Croixo salong, der mötet hölls, en stor massa mennislor, som genom husdrarop och hojtande gäfwo fin närmar ro tilltanua för de i salen sörsamlade, hwilka deremot ialttogo en i allo berömwärd ordning och god hallning. En och annan folltalare lärer äfwen uppträdt i det fria. Sedan skaran följt en del af mötets ledamöter förbi danska ministerns bostad, der lefwerop höjdes, till Gustaf Adoljs torg och slottet, äterwånde den till Gustaf Adolfs torg och företog derifrån under larmande rop ätskilliga utfärder i större eller mindre hopar, såsom till Blasieholmen, uppåt Drottninggatan och äfven in i sjelfwa staden mellan broarne. Dessa bullersamma upptraden fortforo långt in på natten, ehuru polisen sökte förekomma ofoget oc nödgades hälta ide mins