Helsingborgs-Posten – 11 mars 1864, sida 2

punkt kunde taga honom för hwad man i were den kallar: en man sådan han bör wara. Tros gen tidens plumpa wanos brydde fig denne tjugunvåsårige Adonis knappt om att helsa på den Unga sömmerskan. Hwem söfer ut, herre? frågade Nosa och öppnade dörren till hälften. — Det år jutt ev jag föfer. Heter inte ni Rosa Beletii? varade mannen och stötte upp derren för au få fri passage. — Jo, jag år Rosa Belstti ... Hwad will ni mig? genmålde den unga slickan, wil fen detta råa uppträdande och sått började förs tryta. Jag är Louis Gamon, son till er huswård; portwaften Firmin berättade mig nyss att min sar gålt upp til er. Han beklagade fig wäl öfwer fin fat igdom, beswor er att tänka vå honom, och hoade ev med uppsagning om ni inte gjorde åtmenstone en afbetalning af några ecus på de hundrafemtio francs ni ar skyldig honom. Siackars karl! han har eljwa hus, der hår oberäknadt; han har annn in e gjort räfning för fit formynderskap, tv min mor år död, fom ni wet, oh jag är myndig, men jag har all möda i werlden att få en tjugutusen francs af honom om året ... Det skall bli slut med det der, jag skall nog ordna saken och min hederlige far skall bli nödsakad att göra råfning med mig. Arstagaren Louis Gamon talade med en yt terlig munwighet; man skulle näåftan funna säga alt han hade brådtom att underrätta Ro: fa om sina hemliga penningeangelägenheter. — De twi ter ni har med er far röra mig på intet fört, min herre, och jag fan ännu inte jortå hwad fom förskaffat mig äran af ert besöf.