Helsingborgs-Posten – 26 februari 1864, sida 3

ra excentrista skifwor, hwilka smäningom sätta mot skenorna radier fom äro allt längre oh langre än drishjulens, hwarigenom desfa blifs wa ijolerade från skenorna. För att uopsylla andra wlkoret, begagnar fig noofinnaren för det förta af den ertra fraftåtgången inom lokomotivet då det låter de excentrisfa skifvona werka. Också sönderdelas impulsionskraften genom upplyftandet af hela lorom tivets tyngd i twenne andra krafter, hwilka föranleda en reattion och ett motstånd, som om de rätt beräknas funna sullt neutralisera impulsioner. Då bantåget är stort, finner man hurusom, ifrån det ögonblick då lokomotivet stannar och erbjuder eu fast motståndspuntt, alla wagnarne skola ha en tendens att, i förhällande till fir hastighet, hwar efter annan stöta till den före gående. Mr Charvin har förutsett detta förs hallande, och han begagnar det för winnandet af det allmänna resultat han will winna. Hwarje wagn är nemligen i båda ändar försedd med erceutriffa häfstängsarmar, få att densamma, då den mottager stötena på besagde armar blir upplyftad helt och hället eller till en del. Följaktligen fyller impulsionen en ny uppgift; den har att strida mot det motständ fom hwarje wagus tyngd gör, och då hwar och en af dem upplyftes, befinner sig impulsionen derigenom effektive tillintetgjord. Alla wagnarne i bantäget blifwa således ett slags termer i en were ande serie, hwars summa representerar det motstand fom är nödwåndigt och tillräckligt för att neutralisera impulsionen. Slutligen och hwad beträffar att nypfy det tredje wilkorct, ne:ul gen en fördelning den framatdrifna massan, lyckades uppfir fullkomtigt genom nyss anförde medel,