Helsingborgs-Posten – 26 februari 1864, sida 3

Frän en derpå följande resa till Norge med förde han en stor samling studier i öljefärg och teckningar af wattenfall och fjellpartier och bör jade derefter behandla wattenfallsgenren med den sramgång och slicklighet, hwarsör Jan gjort jig få ryttbar. Men han insag snart att om han wille gå widare framat fit han ide längre stanna foms ma, der inga förebilder eller medtäfiare funnos för honom. Och hwart skulle han ställa sina steg, om icke dit, der samtidens störs. : mattens jalls: och marinm alare uppslagit sin atelier. J Kristiania hade han hast tillfälle att beundra ett par tassor af Andreas Achenbach och nu gaf han sig ingen ro förr än han hunnit målet för sin längtan. Till Disjebdorf antände han fums maren 1552 oc blef wälwilligt emottagen af Achenbach, jom wisade honom den godheten att ofta besöka hans atelier för att gifwa honom goda rad. Snart förwärfwade han lig. rytte i husnn och salde tastor i Berlin, Leipzig, Prag, m. fl. stallen till högt pris. IWDder sijta året of sin wistelse i Oisseldorf trädde han i förbindelse med genremalaren Ki fan Zoll för behandling af fofterländska ämnen, figurer med landskap. Första och sista refultas ret af detta försök war den stora taflan: Fården till en julotta i Småland, en af de bästa taflor fom utaf fwenska målare blifwit frame bragta. Utom den m. fistlon behandlingen, den prättiga effetten och färgen, är en få äkta smenst prägel tryckt på det hela, att nan maste djupt betlaga det förhallandena lade hinder i mågen för söortsattningen af de ämnen, de båda artis sterna ämnat sramdeles tillsammans måla. Och hwem skulle wål bättre känna foltlifwet än de båda: L. omar född och uppfödd bland folket; Zoll hade tillbragt fiera år i Småland och Daz larne, derunder han noga studerat allmogens seder och bvut. 1855 reste L. till Paris och uppehöll fia der I städcs tre ar. Han stod nu på höjden af fitt rytte. Ett af hans basta arbeten, det af jtaten inlöpta, i museum befintliga, wattenfallet förskrifwer sig från denna period, litasom det nte märtfta landskap med mwattenfall, för hvilket han erböll Paris-werldserpositionens menlion honorable. Det war i denna brauche som Marcus Larssons konstnärskip framjtår säsom meft jullandadt och i hwilket Han hade få mede täfzare. År 1858 aterwande han till faderneslandet och föran taltade i Stockholm en aj si::2 stora expositioner, derwid förewisande det stora, åt staten för 15,00 rdr hembjudna mattenfallet. Tassan benndrades as alla, men de twå främsta riksständen motsatte fig inköpet af cn konstprodult, fom slulle utgjort en prydnad för hwilket museum som helst. Men L. tappade icke modet. Stora planer hwäljde sig i hans hufwud. De stora ftädere nas luft, som han så många år infupit, blef honom för qwar, han längtade till landet och Guds fria natur. J det pittoreska Småland, en och en half mil föder om Wimmerby, utsåg han åt sig en plats, der han ämnade tillbringa sina återstående dagar. På en höjd, der twå landswägar stära hwarandra i rät winkel, an: lade han en storartad villa. På en granitmur, fom omslöt fyra rum, reste fig eu ätttantig trös byggnad, pruydd med altaner och verandor. Första wåningen innehöll on stor atelier, den an dra en sal och nägra rum och örwerst en öppen gång omgifwen af baluftrader, der man hade eu