Helsingborgs-Posten – 26 februari 1864, sida 3

och till och med det, fom man skulle anwända, har ni ej beller, om ni också mycket lält skullle funna anskaffa der. i Tillisac betraftade fin gäst med genomtråns gande blickar, pafvllde anvo hand mugg od sparade derwid icke romflasklaan. Gengia dig ite, ynutade skepparen fmåc skcattande, du wet lifa wål fom jag, att roms men bringar hwarken dig eller mig ur den en gång bestamda kurien. Derföre will jag bell: re genast wisa dig de rätta fårgerna vå min flagga. Ser du, jag stulle kunna anwända någor, sem ni eger har på ön och od (märk noga!) betala det wål, ifall du funde anskaffa det at mig. vSå wida det finnes på, uti eller omkring degsa dar, få skall du erhåtta der, bedyrade Tillisch; men hur mycket bjuder du? Bdemton towsdorer: utropade Shark med tonwiht. Louisvorer? frågade Tillisch. Helu eller balfwa? Louisdorerna äro af werlande furs; man fan icke tryggt förlita sig på sådant iyg. I dag Må de hogt, till bewis att de i mors gon stola falla desto mera! De åro ett ofåfert mynt, dessa louisdorer . .. NÅ wäl, hwad skall jag anskaffa för denna fumma? Ea Helt narbwalshufwud! fiwarade fre: paren. En narhwalshufwud? urprepade Tillisch, det är en alltjör sallsynt artufel; du lår wal få lof att ämoja dig med en tand, hwilken jag skall lemna dig för tio lomådorer. Det tror jag nog, genmälde Shark. Tåns der fan jag få 1 Köpenhamn, huru många jag will ha, för tre riksdanksdaler stycket, utan an göra mig ringaste beswär; men jag behöfwer ett helt hufwud.