Helsingborgs-Posten – 22 februari 1864, sida 2

uppresa en enkel minneswård på den plats, der onekligen en af Sweriges mest framstående tonftnärer hwilar — icke långtifrån en annan, nemligen professorn Wahlbom, som för några år sedan äfwenledes afled i London. — Den uynfödde engelske prinsens döpelfes akt kommer att ega rum den 10 Mars, årddas gen af föräldrarnes, prinsens och prinsessans af Wales, förmälning. Hans bada första namn stola blifwa Albert och Victor. — Striden wid Oversö. Både genom danska tidninaarne och på ensktild wag erfares, att den blodiga träffningen wio Oversö warit för danska wapnen den mest hedrande. Jjynnerhet utmärkte fig 1:sta linieregementet (Kö penhamnare). Detta regemente, fom i fina leder äfwen räknar många bildade män, men naturligtwis hufwudsatligen utgöres af fonffriderade från hufwudstadens lägre folfflasjer, uppl förde fig få ostyrigt och wilpsint i fina kaserner i Slesvig att regementets def, den kacke öfwer ste Bed, ifrågasatte att återinföra det redan aflagda, gamia trumstraffet. Alla mobilier i ka. jernen sönderslogos af okynne o. s. w., men fer dan regementet fom i elden, blef detsamma det lydigaste, en befalhasware tunde önska jig. Wid Oversö, då def krafter och lynne, enligt wans lig ordning bordt waritnågotdeprimerade, höll det ut i en långwarig, enwis strid, ej endajt med mod, utan med ett glädtigt mod. Mellan stotten haglade det Brandere eller det Witz, som är för Köpenhamns befolkniug eget. — Stridssången utgjordes ej af Stong Christian stod wid höien Meajt, ej en gång af Den tappre landsjoldat, utan af en sladänga, fom man ofta hör gatpojtarne i Köpenhamn fjunga men hwars melodi wi desswärre ej funna meds dela wåra läfare. Libretton deremot ej är swår att inrymma i blodet, ty den bestar endajt at orden: Paan, paan igen lille vudvig Fredriksen. Wi äro oc i tillfälle att meddela upprinnels jen till detta qwäde, hwilket likasom det Smensia: jodamwatten, punjg eller rullan går bar den egenffaven att det aldrig tager slut. — För några år fedan uppträdde på Dyrehavbalken eller någonstades wid Köpenhamn en athlet, fom offentligen utmanade folk till brottning. En liten, men stark slagtare mid namn Ludvig Fre dvikjen antog utmaningen. Många hans yr kesbröder följde såsom askådare twetampen med deltagande och ropade hwar gång Ludvig fälldes till marken: Haan igen, lille Luovig Fredriffen! Orden passade till en gammal melodi vd) får lunda, om wi få så såga, sjelfdiktades denna wisa, som efter hwad en Dansk officer skrifwit från walplatsen, fontinuerligt under flera tim mars strid skrälades af 1:sta regementets glada gossar. För många bland dem förstummades sängen för alltid; ännu slere föllo sårade i fiendens händer. Österrikista trupperna ffyls drade gewär, då desse tappre fördes genom deras leder. (Sn.-P:n.) — Mudsikalisk minnesfest. Många af hufwudstadens utmarttaste manliga sångare, vd bland dessa den k. operans artister, lära, beräts tar Dagbladet, hafwa förenat fig om föranjftaltande af en musikalisk minnesfeft öfwer den aflidne swensta tonsattaren Otto Lindblad. Res petitionerna till denna musikhögtid skola taga sin början redan om söndag.