Helsingborgs-Posten – 22 februari 1864, sida 2

För den darrande slickan skildrade han dere efter det nu herskande, rå öfwerwäldet med de förhatligaste färger; den hänande mifaftnius gen för alla gamla pruvilegier och bruk, upps häfwandet af de gamla clansförbunden, res fryteringstwånget, öfwerlemnandet af alla wigtis re poster till förhatlige parwenyer, äfwensom befallningen att aflågga fädrens gamla drägt och — bära benkläder. Efter allt detta war det ganska uaturligtatt hela Sfottland wid prias Ednards lande tigning reste fig för honom, och dena skedde äfwen. Alla claner i böglandet, ull och med Wich Jan Bore, den måfktige hertigen af Arglive, trädde på prinsens sida; men det olydliga slaget wid Culloden och vretendentens flygt hade prisgifwit landet Åt de rödes, åt Hannos weranernes, hämnd. De förnämste skotiske lair: der, 1. er. Mac Jwor af Glenhoulakien och hans dibroder, Ewan D hyu, afrältades på ett barbariski fått; ja deras stympade lemmar uppbängoes, säsom man trodde, til warnagel för andra, men man uppwackte derigenom ene baft ännu mera Sfottarnas förbittring och hämndlystnad. Min fon James, din broder, slutade den gamle, ftuvade för ett sadelhugg af en dragon; för er stull störtade jag mig i flufs teug ström. Jag år nu fogeljri och mina ods seqwestrerade; om man upptäcker mig, skall jag Mac Dunwenalds fitta aftomliug, dö en högförrädares död, derföre att jag ide wille biyta den ed, jag swurit min laglige furite. OGihvies äreförgätna slågr deremot stod på den sidan, hwarest wanärande förräderi och öfwermäkligt wäld segrade, och ide nog der med: till delöning för dess förräderi har den nuwarande regerigen skänkt bem mitt gode.