Helsingborgs-Posten – 22 februari 1864, sida 2

ad att fråga hwad ban wäl skulle säga om deua besök. Hamish war böjd för an fjef wilja hora det; men systrarna kände fadrens dystra lvane alt för wäl, för att ide frukta något uppträde; hwadan de bädo Hamish ber gifwa fig på någor afstånd derifrön, DÅ de uns der tiden wille forbereda fadren på hang ans komst och söka mildra hang wrede. — Wi hafwa fett huru det första försöket dertill lyce kades. Slutligen syntes denna tystinad blifwa alt för bemst äfwen för fadren sjeli. Han wine fade fin äldre doner till sig och antydde benne utt bära fin Yngre syster til mossbädden bakom brädwäggen, på det hon skulle ligga beqwämare, oc då detta war gjordt, tillsade han henne att suta ned bredwid sig. Han måtte sjelf hafwa iniett, att den ninionåriga Margaretha hade rått at begära en förflaring af honom öfwer bang ädugalagda uppförande, om hon ockjå aldrig wågat fråga honom derom. Han bes rättade alliså för fin stumt lyssnande dotter om det sjelfstandiga Skottlands förening med det städse fiendtliga England. Om den fröna, därafriga Maria berättade han äfwen, hurus fom bon efter en lång fångenskap måst med sitt lif pligta för fina passioner och sina felsteg; om hennes lärde, kunglige fon, fom ide kunde je ett Draget swärd, och huruledes han med: delst förnustwidriga sosismer slipade den bila, under hwilken hans fon måfte böja fitt Hufwud. Han skildrade alla desfa blodiga, förs ffrådliga scener ur den engelska rewolutivnen, i hwilka Skonland endast omedelbart blifwit indraget, till dess England, trött wid det ewiga kijwet, genom Georgs af Hannover upphör jadne på thronen, ändiligen försölte skaffa fig ro.