Helsingborgs-Posten – 24 december 1863, sida 3

tydligt stycke från jartygsstrofwet förrän båten också itod på grund. Här ooserwerades den jedermera af de pa wrafet warande pasjagerarne och des sa, Oland hwilka ett fruntimmer be fann sig, lunde nn, då wattuet började falia ut bety dligt och stormen hade fatt fia, praktifsera sig från wratet till stors baten, bwarest de, jemte stropsbe sättninge u, tillbringade en natt; men uthungrade, homaats oc) stelfrusna förmåd: de de numera sieliwe ingenting widtaga till sin räddning. Frampå dagen kommo några kustboar gående, hwilka alla medhade stora säckar, för att samla qwarlefwor från wrafet, som de fett från land. Ånmärknings wis må nämnas, att Holl indska kusten flereftades är ytterst fång. sluttäånde, få att wid inträffande storm sjön fri: ger bannia öfwer wanligt wattenstånd och der som förut war toret land rasa nu brott och br mamän sörfarligt. Sålunda fanns icke sista dagen en sot watten der wraket och båten låga. Needed balar oc tarror blefwo nu de ffeppår brutne föde till Scheltina; man emottogos här pi ett h vet alt satt — annaus nagot faralteris ftifft för s:andbefeltningen a fiera tufter, hwars innewanare ulstan ute sintange lefwa på ffeppsbrutnes kinndring. Det erbjöds dem hwarken att torka fika fläder eller be stods dem några ans dra och golfwet anwijades dem till hwiloläger. Slutligen blefwo de, utolottade som de woro på allting, förda förn till Amsterdam od) erhöllo sedan fri resa til Hamburg, hwarifrån de blott ett par weckor förut afgått, wål för: sedda för den langa resan till ett fjerran land; men der de nu be funno sig med swikna förhoppningar, salnande fin lilla egendom och förjande sina flesta reskamraters ömkliga slut. Widare berättas, att då fartyget flera gån ger syntes nära att på ett eller annat fött förlisa i stormen, rådde förste styrmannen till att kapa masterna och lata skeppet rida upp för stormankarne, men kaptenen wägrade, under yYyttrande: ott kunde han ide återkomma till Hamburg med fartyget det skick han gick derifrån, wille han ej. Huru fördömligt ett sådant trots är från en perfons sida, som har sig ombetrodt wärden om flera Hundra menniskolif, behöfwer fuappt antydas. Äfwen tror man att största delen af passagerarne skulle kunnat rädda sig, åtminstone från att deunkna i fartyget, om icke akterluckan, mot hwad nödigt war, då densamma war i yddad af ett ffjul, warit tillbommad. J öfrigt Jade kaptenen under den forta tid man war liljahnans, tillwunnit sig passagerarnes förtroende. — Srickaregesällen Axel Murberg, hwilken sednast warit bosatt i Stockholm, men är född i Helsingborg, mar den förste fom ges nombröt luckan och är den ende af swenskarne som blef räddad. De omkomne swenskarne äro: målarne Hertzman och Sandahl från Stod: holm, en f. d. hushallerska (namnet obekant) från Stockholm, on fru Sundström med ett flis tet barn, litaledes från Stockholm, hwilken has de fin man förut i Australien, skräddare IJansfon från Carlskronatrakten, snickare Wedin från Göteborg, snickare Molander från Norrköping, en korgmafare (namnet obelant), som bott på Luadugardslandet i Stockholm, målare Zacheus Linderg och skraddare Sandberg. Nägra af dessa hade längre och fortare tlid warit utrikes. Af 15 danskar, som medföljde, blef också olott en enda räddad; öfrige räddade äro tyskar. See oo AA— —