Helsingborgs-Posten – 24 december 1863, sida 3

icke hwad jag will dermed. Denne revolver tillhör kaptenen och jag smög, för att ej wäcka honom på strumpfötterna ned till hans säng, för att bemäftiga mig detta wapen. Ni wet icke hwilken öfwerdrifwen id han har om fur hordination och man fan befara, att han, till det yttersta, skall föjuta vå of. Det år nu fråga om att göra revolvern oskadlig. Ni fer — derwid wisade han wapnets sex mynningar — den är skarpladdad och att knallhattarna äro helt nyligen påsatta. Jag will lifwäl så tilrifta den, att kapten ej fan göra någon fras da med den och på famma gång ej mårfer det. Skulle han rifta den emot Wilson, doktorn eller mig, behöfwer ni ej sörja derför; i hwarje fall mäåste ni likväl bewintna att han gjort försök att döda of. Afwen gjorde ni wäl uti att äfwen underrätta de andra i förtroendet inwigde passagerarne om wapnets oskadlighet. Håre efter utdrog Dammann sorgfälligt de fer fur lorna och afskakade krutet ända till fifta tornet. Sedan förde han piporna på sin gamla plats, att ingen skulle funna märka hwad fom händt med wapnet. Sedan smög han uppför traps vorna oh ned till kaptenen, för att åter upp: hänga revolvern öfwer kaptenens hufwud, och wisade fig några minuter derefter med den uns derrättelsen att allt war i fin goda ordning. Det war omkring kl. 5 strar före daggrynin gen, då wakten förut ropade: Ljus i figte! rakt framför of. Det måtte wara Bishops Nod! ropade den förste officeren, under det han ilade till baden, det förswinner redan, am ett par mimtter skola wi få fe det igen. (Foris.)