Helsingborgs-Posten – 24 december 1863, sida 3

förut blef uppmanad att wara mycket Upp märksam, alldenstund mi woro i närheten af land. Wi styrde ännu direkt ostligt pa Scilly, öarna, i hwars betänkliga uärhet wi nu be funno oss. Den som kånner den der trakter i Atlamiska oceanen, wet att hwarje fartyg gerna tager en lång omwäg, alldenstund denna lilla archipelag är sull med farliga grund och klippor. Dessa dar äro nästan utan vegetation be bodde af en halfwild fiskarebefolkning. För en menniskosiendtlig enstöoring fan ej önskas en bättre plats oc) då en målare will framställa syndaflodens sista skräckscener, menniskoslägteto sista tillslyftsort, få fan han hår göra passande studier. På den längst i wester ftamskjulande Englands yttersta förpost ligger en swart frif: ferklippa Bishops Rod, om hwilken berättas den sagan, att St. Patrik, Jrlands apostel, der i ensamheten förberedde sig till sitt heliga fal. Hår har den engelska regering i fin be kanta omsorg för sjöfarande, bygt ett fyrtorn, hwars hwiliskinande windfyr skall skydda de från wester i mörka natten kommande fartyg från förderfwet som lurar i denna labyrinth af klippor på den oförsigtige eller af stormen genompiskade sjömannen. Under det jag stod lutad emot maffinrume mets dörr, betraftande eldgnistorna fom flögo ur skorstenen och upplpste de ranka masterna oh svirorna fom en gestalt safta fram till mig. Jag igenkände Dammann den andre officeren. Kom, fade han, ned i min koj. Jag will wisa ev nägot. Der såg jag mid lanternans matta sken eu revolver i hang hand. 7Ri will wäl på inte, hwad skall detta betyda? war mitt har stiga tilltal. — War ni lugn, swarade han. Ni begriper