Helsingborgs-Posten – 21 november 1863, sida 3

en gång uppstodo, för att begifwa sig bort, wille äfwen han smyga sig ut. Grefwinnan som gissat hans afsigt, gaf honom en liten winf od) han stadnade. Jag qwarblef också, nyfifen att få höra den lera, som war honom ämnadi Kadiligen woro wi på fre man hand och grefwinnan ulbrast, i halft skämtsam halft före tretad ton: — Min Gud, Gösta, få litet du förstår att samtala behagligt! — Min nådiga tant, jag gjorde min bästa för att wara älskwärd, försäkrade den Unge mannen. — Alldeles icke. Hwarför talar du inte om baler med unga fruntimmer? Du wet wäl att de alltid hafwa något att säga i detta ämne. — Men jag har ju aldrig fett en bal i Stockholm! Jag funde wäl ej tala med dem om Carlstads baler ? — Nei, det förstås. Så kunde du tala om moder då. — Herre Gud, hwad met jag om moder! Knappt få mycket, fom om Sjustjernan. — Stor skada, att du ej gaf dem en liten lektion i astronomil då hade du fått heta ftjerns löjtnanten i alla dina dagar, ja, du hade fätt behålla der namnet äfwen sedan du blifwit ges neral. — Dyra tant, ställ till så att jag i år blir general, och jag will wara nöjd med hwad namn som helst! — Olycklligtwis förmår jag ej låta dig stiga så hastigt i hösden. Emellertid finnas många änmen, om hwilka du fan samtala med Stod holms fruntimmer, Det år blow ett, fom du aldrig får widröra, och det år det ewiga talet