Helsingborgs-Posten – 21 november 1863, sida 3

om qwinnans uppfostran. Jag hatar det oc) är wiss på att andra göra så med. — Som tant befaller. Dock wore der kanske inte få illa om ... — Ar du lika tokig, fom andra karlar? DÅ skall jag säga att din far war mycket bygg: ligare. Han tyckte om oss, sädana wi woro. Och hwad han såg bra ut! Löjinanten kastade en hastig blick i den stora spegela od for med Handen igenom de rika, swarta lockar. Han log oc fade: — Nå nå, man får wäl wara nöjd åndå. Passar det fig kanske att jag talar om de förs skrackliga krinolinerna? — Rej, det är ett utslitet ämne, Du får ej tro att de damer, du hår fett, föra ett fyåflos löst lif, för det de ej alltid läsa. Den ena år gift med en mycket rik man, od de föra ett stort och gästfritt hus. Frun är således tvuns gen att skrifwa upp, hwilka anrättningar hon gifwer fina gäster, på der att, då hon fer fame ma personer härnäst, de ej målte undfå enar handa wälfägnad. Så fomma wisiter, fom tacka för filt, få får man många bjudningar, toiletten tager ock fin tid och dagen gär fort. — Ett muntert oc wäl upptaget lif, mins fann!