Helsingborgs-Posten – 10 november 1863, sida 3

lessa sraklater. England har högsinnadt sörindrat dem genom att afslå Joniska oarna, Ryssland trampar dem nuder sotlerna i Warschau. Under det Europas grundtraktat således är nåra alt upphöra, uppslamma passionerna mer och mer, och i Sodern saval som i Norden fordra mäktiga intressen en lösning. Kan man derfor tanka sig något rättvisare och sarnnstigare än att inkalla de shlidande makterna för en högsta skiljedomare ? Gifs något, som mer svarar emot vår tids äsigter och de flestes önskningar än alt man vädjar till europeiska statsmåns samveten och fornuft och säger till dem: Ilasven icke fördomarne och afundsjukan, som aflagsnar alla ifrån hvarandra, rackt länge nog? Skall stormakternas rivalitet oupphörligt lagga hinder i vägen för civilisationens framsteg? Skola vi sortsara med att bibehålla det omsesidiga misstroendet genom öfverdrifna rustningar ? Skola de dyrbaraste hjelpmedel uttömmas genom ett tomt prunkande med vär makt? Skola vi föreviga ett tillständ som hvarken år fredens med dess sakerhet eller kriget med dess omvexlingar? Lätom oss icke längre skänka det extrema partiets önskningar en inbillad vigt genom att motsätta oss besolkningens beråttigade fordringar tillsolje al småaktiga beräkningar. Lätom oss hafva mod att införa ett fast grundadt och ordnadt tillstånd i slallet for ett sjukligt och prekart, om det också skall kosta offer. Låtom oss förena oss utan att förut uvpställa system, utan exklusiv äregirrighet, endast och allenast ledde af tanken att upprätta en tingens ordning, som för framtiden är grundad på furstarnes och folkens vålförstådda intressen. Jag smickrar mig med att detta upprop skall estersoljas af alla. Ett asslag skulle väcka misstanken om hemliga planer, som sky dagsljuset. Men till och med om man ej i allmänhet skulle gå in på detta forslag, skulle det dock hafva den stora nyttan med sig att visa Europa hvar faran och hvar lakemedlet finnes. Två vägar finnas, den ena leder till förening och fred; den andra skall sorr eller sednare, som en naturlig foljd föra till krig, när man hårdnackadt sträfvar att upprållthålla ett fordom, som är nära att störta tillsammans. Mina herrar! Ni känna nu det språk jag ämnar tala till Europa. När det blilver billigadt af er, genom ett allmänt samtycke dertill, kan det ej slå fel att detta språk blifver hordt, ty jag talar i Frankrikes namn?, Parisertidningarne äro i allmänhet belåtna med kejsarens throntal, de fredligt sinnade anse att det proklamera freden ; de krigiskt sinnada, att det bebäder krig. Så har det lyckats kejsaren göra ala belåtna i hemmet; i utlandet deremot sorhaller det sig annorlunda. — Times säger att kejsarens tal icke minskar den af publiken hysta oro, prisar hans vålialighet och forsigtiga yttrauden om den polska frågan. Globe börjar sin artikel med de orden: ?7Europa lyssuär, när en kejsare talar. Hvar och en spörjer: betyder detta krig eller fred? De flesta tro det betyder fred. Vi hora till dem som tviflar derpä. Österrike och England hafva bestämdt uttalat sig emot en europeisk kongress. Tyskland. ben 2:dre dennes kom, enl. PK. Zeil. det återigen till en strid emellan ———— ———--?2 ——