Helsingborgs-Posten – 10 november 1863, sida 3

nödwändigtwis taga qwiitot och hafwa det md mig. i Ja, fade notarien bestämdt, qwind måst ni nödwändigt hafwa. Med största förtroenr till mig, mäste ni hafwa qwitto. Det år nöd wändigt för dödsfalls full. Jag kunde ju Di och penningarna funnos hår. Edra arfwinga hade ej den minsta rätt att reklamera den, on ej ett qwilto fanns. Hwad år då att göra? frågade damen ängsligt. Herr Heideloff eftertänkte en stund och fade: Jag gör hwad jag i sådana fall ofta gjort. Er förmögenhet nedlägges här i kistan, om hwilken alla vå min byrå wet, att der endast förwaras anförirodda penningar. Det nedlågs ges i ett rum, fom erhåller ert namn, och qwit: tot skall läggas ned till ert guld och edra pens ningar. Tillika skall det inregistreras i hujs wudboken, fom står under styrelsens uppsigt. Så har ni det i alla hänseenden säkert. År ni dermed belåten? Grefwinnan andades åter. Herr Heideloff stref emonagningsbewiset till slut, föreläste det för damen, tog alltsammans och lade det i jern. skåpet. Ser ni, unådiga frit, detta fack till hör ger, Det tredje uppifrån — hår ligger det i få godt sörwar fom i Abrahama fföte. Herr Heideloff log, äfwen grefwinnan log. Hon tog det hjertligaste farwäl och gick. Några weckor efter Hetta samtal sågo Heide loffs tjenare samma fruntimmer inträda i fas binettet, men denna gång med ett helt annat utseende. Hon war blef, hon darrade i hela kroppen, wred händerna, stammade obegripliga ord och tycktes wara alldeles utom sig. Herr