Helsingborgs-Posten – 26 september 1863, sida 3

va bibehöllo Hela sitt lugn och fin muntra fins nesstämning. Min farfar och min far gjorde deras hår i ordning, biträdena bundo deras händer. De intogo fina platser utan förftålls ning efter hyckleri och fottsatte sitt samtal, får som om dessa förberedelser ej woro till döden. Fauchet och Sillery hade fedan de uppropats återwändt till fin wrå i rummet; de tyckten wara få fördjupade i silt samtal och man måste ropa på dem twå gånger. Fauchet war mocket neds slagen, Sillery deremot syntes mera munter. J det ögonblick, då Duprat Mulle intaga sin plats vå stolen, närmade han fig Mainville som ännu höll pennan i handen och brefwet han skrifwit, hwilka han lemnade åt kamraten, i det han sade till min farfar: — Du må wäl tillåta, att wi sköta wåra famsljeangelägenheter; i annat fall fan du ord: na mitt här istället för hans. Derpå tillade Duprat några ord i brefwet, som war bestämt för ett fruntimmer som de båda högt wärderade. Ducos kom sist i ordningen, och min far af klipte hang hår, under det Fonfrede stod midt framför honom. Wid denna operation blefvo några Hår fafte fittande emellan saren och lösrycktes; Ducos funde ej afhålla fig från att wisa tecken till smärta och fade sedan, då biträdena bundo hus nom, till min far: — Jag hoppas, att din guillotin är was: sare än din sax. — Då allt war färdigt, gaf min farfar tec fen till uppbrott; en del af gendarmeran hade redan begifwit fig till porten; de dömde trängde fig omkring Vergiaud och tycktes wilja förunna honom den äran att gå i spetsen för täget; men