Helsingborgs-Posten – 26 september 1863, sida 3

wid hwarandra; alla samspråkade lifligt, får fom wänner, hwilka skola resa långt bort ifrån hwarandra. Bruslard Sillery och biskop Fauchet lalade fakta med hwarandra i en wrå. Mains ville skref. På tre stolar wid fönstret hade man lagt Balaz?s lik, hwars styfwa lemmar framfludov under det blodiga täcket. Då de sägo den hemske kamraten utstötle de ett knapt hörbart rop od omfamnade hwarans dra. Medborgaren Nappier uppropade namnen; hwar och en af de dömde swarade: Syår! Flera tillade några skämtsamma ord. — Tillstädes! fade Bergiaud och, om ni före säkrar mig att wårt blod skall riuna för att besegla friheten, få waren helsade! — Jag tycker ej om långa tal och att lag och ränwisa skymfas! ropade Ducos, under det han parodierade Robespierre?d uttryck. Då medborgaren Nappier med grofwa ord afbröt honom, swarade han ljudligt: — Nåwål! närwarande, sans phrases. Jstället för att swara, förifrade fig Duvers ret emot fladen Paris, om hwilken han påstod att den dödade de bästa patrioterna. Man mår ste befalla Honom tiga. Brissot war dyster. Vergnaud talade en stund allwartigt med hor nom. Bullret förhindrade att man kunde före stå hwad han fade, men man hörde flera gåns ger nämnas republiken och friheten. Då upp: ropningen war slut, ropade alla på en gång: Lefwe republiken! Anblicken af dessa män, hwars sista rop förre herrligade den republik i hwars namn man fån de dem till döden, äro förgätlig. Min far upps repade ofta för mig, då han talade härom, att ingen afrättning få djupt rört honom. Tillredningen började, hwarunder givondifter