Helsingborgs-Posten – 26 september 1863, sida 3

ped ooo Ka De amerikanska negerslafwarne. (Ur N. Wexiöbladet.) Swärmare och filantroper drömde wid bör: jan af förenta staternos i Nordamerika inbördes trig att en Clartsons, Wilberforces, Berustorffs och andra menniskowäånners mångåriga oc) pris? wärda bemödanden nu sent omsider skulle frö: nas med framgång och att upphäfwandet af slafweriet i de fria staterna (hwiltet hän i denna tontrast!) skulle bli den naturliga följden af detta krigs utbrott. Emedlertid har nu kriget rasat i mera än twenne år, närmare fyra hundra tusen mennis skor ha i de fruktlösa bataljerna slagtats och ett nära på lifa stort antal har bortryckts i feber sjutdomar. Jcke fom menniskor utan fom wild: djur rasa söderns och nordens män emot Dwarandra. Flera af statsmännen och härförarne ha i sina beslut och handlingar skickat sig såsom dumhufwuden, fega stympare eller förrädiska ffurz far; diplomatiska bockfprång i stor oc) omwexlande skala äro begångna, widunderligheter af alla flag ha förekommit inom rådskamrarne och på flag: fälten, partisöndringar i mer eller mindre wåds lig form ha fläckat befolkningarnes politista en hetssträfwanden och blodshandlingar besudlat den egna härden — men om dett färgade menniftoracens emancipation har sedan flera månader tillbaka ide spillts ett ord, hwarken i norden eller södern. De inbitna yankees, för hwilka presidenten Abraham Lincoln till och med gått för långt i medgifwanden, tände fig djupt kränlta i fina politiska samweten, då några generaler gjorde början med att infria i soldatledet åts skilliga huswilla negrer, hufwudsakligen i ändar mål att hindra deras deltagande i stråtröfwerier och andra lösdrifwareföretag, ty nordens foll betraktade i strid med de wackra fraser det förde på tungan, den kulörta menniskostammen såsom beftialift boskap, hwilken man öfwerallt undwi fer eller med en spark jagar bort från fin trös stel. Dock har på senaste tiden behofwet af res tryter twungit de federala att uppfätta hela nes gerregementen och betjena fig af dem i löpgrafe warne samt wid alla farligare arbeten. Men wederwiljan mot dessa swarta wapenbröder har ide ett ögonblick minslats eller en ö6mmare mens niskokånsla wurnit insteg i döfriborna männens hjertan. Afrikas beklaganswärda parias fortfa ra således alltjemt att wara föremål för den söndrade amerikanska republikens föralt och Hus manistiska förkättring. Om wi än i gynfammaste fall antaga att i i följd af det ännu fortgående wildsinta kriget, i hwilket flera af wåra landsmän kämpat med utmärkelse, den swarta befolkningen antages helt od) hållet eller till någon del och successivt Des frias ur slafweriet, — hwad skall då närmast följa derpå? Plantageägarne sjelfwa drifwa den satsen att negern icke egnar sig för friheten, att han är lättjefull, retbar sasom hans hemlands wilddjur, sorglös för både dagen och framtiden och endast medelst piskan fan förmås till arbete. Men det gifwes äfwen humana män, hwilka tid efter annan få wäl i europeiska fom amerifans ffa tidningar med wärma fört negerslafwarnes talan och ändå hysa deu fruttan att fyra mil ———— —— DIIIIl 3 33tEkkkkkkttt:ti..OOQ —— —