Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1863, sida 3

friheten med samma ifwer som hennes höga förfäder. Tillfölje af revolutionens utswäfningar och desammas triumfer, hwilka bon ansåg får som republikens farligaste fiender, blef hon belt bestört; men i ett få beskaffadt hjerta måsse nedslagenheten wika för beslutsamheten. Hon fåg fig omkring, såg sitt parti skingradt, tillintetgjordt och drog deraf den slnutsatsen, att om Gud tillstadde att ljuset, rättwisan och dygden en tid dukade under, så war fördenskull en qwinna förbehållen den äran att rädda sitt fädernesland; Hon eftertänkte hwem hon skulle anfalla. Betydelsen af Dantons och Ropespierres revolution fördunklades genom Marats dystra personlighet, hwars namn man ställde i före bindelse med alla mordgerningar och pluns dringar. Den unga patriotinnans wrede war för stark för att hon skulle plåga fig med tögnins gen af en politisk gåta öfwer det tillkommande. Marat undertryckte ide allenast republiken, utan uppehöll den äfwen; det war således mot Marat som dolken war slipad. Hon meddelade ide fin plan åt fina wänner och girondisterna, hon dolde den inom sitt bröst. Hon lemnade Caen, för att erhålla sin fars wälsignelse och tog afsked af allt hwad som war henne kärt i denna werlden och afreste från Argentan till Paris. Sedan hon på Torsdagen den 11 wid mids dagstiden anländt till staden, steg hon af wid Auqustinergatan N:r 17 å Hotel de la Provis denz. Den 48 timmars resan hade uttröttat henne. Hon lemnade icke sict rum, lade fig El. 5 att sofwa. Först följande dagen kl. 8 uppe waknade hon.