Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1863, sida 2

Min fader hade begärt få skorna och bröfts lnappen, hwilket äfwen blifvit honom bewiljadt; han skulle säkerligen aldrig afyltrat dessa saker, om ej en håndelse inträffat fom jag nu will bes rätta. Några dagar efter konungens död ringde bet på dörren och en adelsman, åtföljd af en betjent, anhöll om ett samtal med herrn i huset. Min farfar war frånwarande; min för emot tog honom. Denne sednare blef icke litet för: wänad då han såg en herre med fördelaktigt yttre, omkring 30 a 40 gammal, inträda och som hade en förunderlig likhet med den för en fort tid förut uppoffrade höge perfonen. — Min herre, fade den anfomne fynbartis gen rörd, men i en ton fom hade en anftryfs ning af stolthet, man har försäfrat mig, att ni skulle förwara åtskilligt af hwad fom tillhört den aflidne konungen; alldenstund jag förmodar att ni ämnar draga fördel deraf, har jag Byns dat hit för att bjuda derpå. — Min herre, swarade min far i uppretad ton, det är sant, att jag gömt åtskilligt efter den aflidne konungen; men jag är ide skyldig någon räkenskap för hwad jag ämnar göra dermed och för att fort oh godt afbryta detta samtal, får jag förklara, att det ej år wår W att till något pris i werlden afhända oss det. — Huru, om jag bjöde er ett furstliat pris för hwad fom konungen efterlemnat? — Alla sädana anbud skulle wara onyttiga. Under detta samtal hade min fader ögonen oaflåtligt fästade på främlingen och kunde ej dölja sin förwäning, då han märkte densamme hade en så stor likhet med Ludwig XVI. Hans anletodrag woro mycket finare än den olycklige furstens och det war den der örnnäsan, den der