Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1863, sida 2

gon tonst att göra snillrika upptäckter. För att göra dem, behöfwer man blott kunna läsa ins nantill. Swensken betraltade den eldige talaren. Det war en guldkockig. ung man, kraftig och liflig. — Herrn betraktar mig, inföll han. Saken är den, tillade han derefter, att wi wille ut och taga Stocholms omgifningar i betraktande, och fe solen gå upp, men kusken wägrar att föra. Swenfken närmade fig då kusken, och efter ett fort famtal fatt denne på lnsloocken och Hela fällftapet inuti. Det bar af. Swenslen följde med. Färden gid åt Carlberg, Solna, Haga, Belledäe, Albano, Ladugårdsgärdet och Djurgårs den. Det mar en liten lusttur på flera timmar. Wid Biskopsudden gick solen upp. Under Hela färden war den guldlockige norrz mannen lika enthusiastist. Han framkastade det ena problemet efter det andra och löfte dem med lita snabbhet, han hängaf fig åt tina älfflingsz ideer och förtäljde fina framtidsplaner, han brann af kärlek för naturwetenskapen och uppstaplade mer än en gång Ossa på Pelion och Olympus på Ossa för att storma himmelen. Då wännerua på morgonen ssiljdes åt, trydte swensken följande poem i fin guldloctige mäns hand: Till en naturforskare. Ej någen frid och ro ditt hierta siuner, Din forskningslusta intet dämpa kan; Du onpphörligt, fom Befnven brinner, Den ena frågan eldar upp eu auu-. Mot skyn syns lågan, fom en efferslamma Ffråu fitt altar, från din ande gå, Men i ditt inre tärs du af densamma: Si uf och död ut samma guifa 83. di några gränsor forffningsandan stänger, Med will den wara i uaturens råd; J werldeng labyrinter in den tränger, Med fnillets blirt till Adriadneträd. J tankens rymd, ideens sijerneländer. En upytäckt, som ett stjerufall, glänser till; Din blick är eld, du sträcker dina händer, Förren ftjernan slocknat du den gripa will. Så föds allt fort; hwem met hwar det Har stlannat, owarthän det ledde, når det slocknat ut? Det ena förer alltid till ett annat, Förrän ett bättre jöds, tar intet slut. På dierfwa wingar få din ande buren, Del i wår samiids stora forskning tar; Förr slutna portar öppna nn naturen, Men wetenskapen nycklarna ock har. Gack fri och dristigt slädse fram din bana, Med stolthet ock af egna tankar njut War wiss. att stormen sjelj en gäng din fana Stall tulla hop, då du har format ut. Hwad du må tro, den däsla morgongäfwan, Förfynen skänkt of, är wår inre ro, öwars hederswali är stjernerna derofwan, OM paradis ett älskudt, fredligt bo.