Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1863, sida 2

ett få fredligt ntjeende och der man knappt ffår dat en enda fanon, uppkastas nu i närheten af ballastplatjen, på begge sidor om Nevacn, ända till 50 fot hoga wallar, som bestyckas. En massa arbetare är dermed sysselsatt. J närheten der: of refer fig en ansenlig byggnad, eller rättare fagdt ett ffjul, försedt med glasfönster, Bmarunder dag od) natt hamras på trenne pansarskepp, få goda man fon ästadtomma på platsen. Aros pos pansarstepp, få paftar man, att engelsta regeringen har inköpt den prättiga panfarfregat: ten Pervenez och de öfriga af famma flag, jom, enligt lontrakt, stola byggas i Chatham, pa det att de ej i en fuar framtid ftola Tomma att anmändas emot engelsmännen sjelfwa. Detta förllarar atminstone orfofen till Pervenez dröjer möl att ännu ej hafwa anländt till Kronstadt. Omkring 400 kanoner (meft of fmwenfjf tillmerts ning) hafwa forslats öfwer Kronstadts gator, så årt dessa sednare blifwit nästan otillgängliga för aldon och fotwandrare. De hafwa feders mera på pråmar transporterats till Kronstadts yttre fästningar. En, del af ryska krigsflottan är ute och kryssar i Sitersjön. Men 25 af de största och äldsta skeppen, säsom liniestepp (tres däckare till och med) och fregatter, äro uedhuggz na och sänkta nti farwattnet norr om Kronstadt. Dit hafwa också otaliga skeppslaster af sten från Wiborg transporterats för att nedsäntas. flottan ligga blott trenne örlogsslepp i hamnen och 2 på redden. J en korrespondens till Öftg. Corresp. från Stockholm läses till slut följande: Såsom ett litet minne från naturforskarnes wistande här, må efterföljande, ehuru fent, nu omnämnae. Det war en afton — sent nog — nära natt, amen en Unordisk natt, klar och warm. En ensam person wandrade öfwer Norrbro i afsigt att begifwa fig Hem. På nå got afftånd ifrån fig upptäckte han då några unga män, fom omgäfwo en Omnibus, i fynbar afsigt att styra till en utflygt. Det war ej swårt att höra, att de woro Norrmän och dans skar. Omnidusknslen hade dock fina betänte ligheter. J fin förtwiflan häröfwer ställde en af norrmännen sina steg direlte till den för jig allena wandrande fwenffen. — Ni är swensk, fade han. — Det är jag. — Stockholms omnibuskuskar äro alls ide naturforskare. — Huru? — De wilja sofwa, i stället för att lefwa; de wilja snarta i stället för att inandas frist luft, de wilja krypa i sängen, i stället för att njuta of naturen; de tyda att det är natt — då Hela himmelen är ett ljushaf. — Jag förstår ej hwad meningen är. — Meningen? Förstär herrn ej meningen? Herrn är fåledes ej heller naturforffare. — Nej, det är jag ide. — Meningen är den, herre, att Stockholms fföna natur alldeles förryckt min hjerna. Det är i en sådan natur, fom stora naturforskare födus. Ej underligt att wi haft en Vinug, en Berzelius, en Retzius; ej underligt att ni ega en Fries — en — Alla stora upptäckter, min herre, hafwa tillkommit genom en ögonblicklig elektrisk samwerkan emellan naturen, den negar tiva, och snillet, den posttiva kraften. Snillet förmår intet, om ej råämnet möter detsamma på halfwa wägen. Der uaturen dock, såsom hår, uppslagit fina slönaste blav är det icke når Mn fanor HUDSH honArt FfS Marna AM hvöfd.