Helsingborgs-Posten – 4 juli 1863, sida 3

Folket tystnade; af de rörelser fom förmärte tes i deras leder, fåg man att medlidande ins tagithde härdaste hjertan. Den improviserade skarprättaren bibehöll fin fattning, likwäl tillkännagaf hans blekhet, Haus af swett drypunde panna, att han ätagit jig något som kostade bonom en gruflig kamp. Slutligen war den dömfällde jastbunden, men ännu woro hans ansträngningar att slita sig lös så wåldsamma att det enda nyktra biträs det måjte lägga fig öfwer honom för att halla honom gwar. Han fortforsqtt skrika oh bc om nåd. Charles-Heuri Sanson hade sagt till den unge mannen, att han ej i högre grad kunde göra heder åt den patriotisme, fom han på ett så lysande sätt wisat, än genom att han fpes fade den förnämsta rollen och han räckte Honom repet fom stod i förbindelse med yxen. På en signal af min farfar lät den unge mannen repet glida, knifwen föll ued, ropen upphörde, hufwudet rullade i korgen. Folket ropade att man skulle wisa hufwudet, som guillotinen afhuggit. Det deltagande, fom ett ögonblick uppstod hos mängden war förswunnit med den dömdes lif och tusen röster, fordrade skådespelets full bordande. Min farfar förklarade för den unge mannen hwad han hade att göra, föreslåcende på samma gång att biträdet skulle intaga platsen, om han ej hade mod att werkställa det. En sådan miftante tillbakawisades med före akt, nästan med wrede; han tog hufwudet wid håren, och i det ögonblick Han upplyfte armen för att wisa det föll han sjelf omkull. Man sprang fram till Honom. Man ansåg det för en swimning tillfölje af den återhällna