Helsingborgs-Posten – 6 juni 1863, sida 3

också hufvudsakligast af lrikoer och lätta tylldraperier. Utan tvifvel hansorde och ösverraskade de afven hvarje, åtminstone manligt oga. Händelsen hade förskaffat oss en plats tätt nedanför den kungliga logen samt placerat general Berg tält öfver oss. När ridån uppgick, hojde sig den stora ljuskronan, på samma gång gaslågorna minskades. En viss slagskugga utbredde sig, till följd deraf, ofver åskådarne. Endast de, som sutto nåra hvarandra, kunde observera hvarandra. Något hvar — öfvertygad om att uppmärksamheten var fästad på scenen — antog sormodligen at han var obemärkt. Vi hade emellertid satt ögonen på general Berg, som forblef stående. Nu kommo Pukk och Tilania in. Anblicken var af secrinatur. Felicias hof i Lycksalighetens ö har, så skönt detta hof än ar tecknadt af Atterboms erotiska penna, intet motsvarande att erbjuda. Asynen af de tvänne gracerna slog Berg alldeles såsom en glänsande elektrisk blixt. Ogonlocken follo mekaniskt tillhopa. Emellanåt gläntade han väl en smula på dem, liksom ville han pröfva, huruvida han tälte vid en strale af skönhet. Men nej, ögonlocken sollo åter igen. Ilvarje gång Pukk eller Titania uppträdde, verkade de på honom på samma sått. Han läste liksom in sig i sill eget fängelse. Dagen var för klar sor hans synorganer. Solskenet förbländade honom — han vågade icke se. Hans sinne är for mycket vandt vid den fängelsehåln, hvari det en gång foddes och hvari det äfven en gång skall do, för att tåla skymten af ett luftigt och graciöst, ett strålande och glansande säerispel. Natten upphör, då morgongryningen tittar fram, men Berg vill att natten skall förblifva natt. Det är hans uppgift, hans begrepp om lifvet. Polska folket har med allt skäl betraktat general Bergs förflyttning till Warschau såsom ett kejserligt ryskt program. Ryskt är det ock i alla asseenden. Europa uppfattar hans mission likaledes så. Efter hvad vi sett har han också allt mer och mer vidgat alerunden mellan Ryssland och Polen. I hans närvaro och åtgärder — eger den polska insurrektionen också nära nog en garanti för sin tillvext — och kanske slutliga seger.