— Q OQAcOO— —— —— —— — —— —— delser jag, sasom man öfwerallt blott alltsör wål wisste, städse egt assmak, och för hwilten jag dessutom icke hade någon arfwinge, togo de hemliga och uppenbara machinationerna att fränrycka mig min ställning eller åtminstone tllförsäfra fig su:divence efter mig, öfwerhand på ett oerhördt sätt. Om ådana enstiltheter, för deras gemenhets stull, icke måste åckla såwål låjaren som mig, få kunde iag här berätta den underbara hiftos ria, som gick handi hand med mitt entledigande och utom grunddraget, den absurdaste nedrighet, ännu innchöll twänne egendomligheter. Begge ärd lifa sälljammta: Såwål den resignation, med hwilken wår familj hittills underkastade fig de sorgliga pligterna, fom äfwen den äregivigz heten, att alltid åter träda i fäderns fotsvår. Efter mitt sörmenande slulle det blifva fwårt att utfiuna änur tydligare bewis på meusllig förkastelse. våtom oss likwl lemna detta tråkiga ämne, och komma tillbal till Charles Henri Sanson, fom i sieljwa weket efterträdde sin fader, och mot slutet af etttjugofyra-årigt tillförordnande, högtidligt erhöll den blodiga manteln och det skarpa swärdet. Det tyckes, fan skulle denna omständighet warit för Marthe Dudut en anledning att upp stämma den helige Simons lofj ång, ty hon dog en kort tid derefter med det fafsta mMedwes tande att hafwa tilljörsäkrat en talrik afkomma herrawäldet öfwer schavotten. Hennes fiufdonn bestod förnämligast i en mer och mer tilltagamde swaghet, så att hon dagen igenom lät föra fig i en stor ländstol, hwaruti hon oajflatligt arbetade på en tricot tills hou andtligen örföll i en flags sömusjnka,