C e t Den 21 april, Då i dessa dagar man får höra än en upps it, än en annan om ett förestående krig, tro i oss göra allm änheten en tjenst genom att ur ofte och Jur. Tidn. meddela följande sansade rtikel: Krig eller Fred. Under den senafte tiden hafwa swenska tiduins ar, och framför allt Rya Dagligt Allehanda, m Swe. iges utrites politik innehällit artiklar, wilka synas sa mycket mera egnade att spridi vo och belymmer i landet, fom de säkerligen på utet fått uttrycka den i landet rådande allinins a opinionen. Ett försök att i korthet belysa en orittiga grund, hworpå de hwila, och de arliga slutsatser de innehalla, torde derföre icke unses helt och hallet utan nytta. De författare som hår uppenbart och ohöljdt ppträda ej allenaft för den lära, att Swerige ör deltaga i ett krig, som förmodas kunna mma att utoryta, men äfwen för att Sweriz ie de till bör taga initiativet, fynas tillgis å antalet af dem, hwilka under atniutandet of u längwarig freds lugu och wälsignelfer hafwa örglömt, att krig, alltid och nuder alla förhäls arden, är en olycka, och att, då det utan Nöde bändighet företages, det är ett brott. Sannt ir, och detta lärer ingen swensk bestrida eller )erom wara okunnig, att omsständigheter kunna innas, då kriget blir en helig styloighet, o h då ingen sann fosterlandswän kan förucka, att det sör od) måste ega rum; men äfwen under få dana förhållanden och äfwen med de mest os gerrika wapens lysande framgångar, är det alltid en beklaganswärd nödwärdighet, fom frös vande inwerkar pa landets utweckling och fram: åtskridande, på dess wälstånd och penningeförh I: landen, på familjens lycka och på samhallets förs tofran. Alla dessa dyrbara föremål måste fits tas på spel, då landets högsta moralissu eller materiella interessen synas hotade; då offrar swensken gerna och willigt lif och blod, gods och fallget för ett älskadt fofterlands förswar eller wälgång; historien bewittnar nogfamt att han styr ingen fara, ryggar tillbala för ingen upp offring, och att denna anda lifwar ej allenast wåra tappra och stridbara krigsmän, men äfwen landets hela öfriga befolkning utan skillnad på lön och ålder. Men stort och sanat fofterz ländstt maste målet wara, och wid bedömandet häraf sinnes ingen säkrare domare, till hwars ajgörande fan med trygghet wädjas, ån swenska foltets lugna och oförwillade omdöme. Det är på detta omdöme fom en del af presz jen nu söker att inwerka, derwid anslående alla de strängar för hwilka den wet swenska folket wara känsligt: ridderlighet, nationalära, nationalhat, national-fåfänga, och i främsta rummet den wackra och allmänt rådande sympathien för ett ädelt och olyckligt folk, fom gripit till wa pen för fir religion, fin frihet och sitt fjeljdestånd. uti inledningen till artiklarne om Sweriges Utrites politit lemnas en få wacker skildring af de fördelar, som en femtioårig fred tiliflyns dat Swerige, samt af den förändrade position detta land, efter förlusten af fina sista befittningar på andra sidan uBottenhafmwet och ge nom föreningen med Norrige intagit, att man stulle wara frestad tro, att författaren gripit till pennan för att förorda denna lyckliga freds uppråtthallande. Han nämner wål om hurn — —— — ——— — ——————— — — — — — —