Helsingborgs-Posten – 14 april 1863, sida 2

den, tydas fritt swäfwa i rymden. Hmwilfa poe tista intryck en sådan herrlig naturscen förmår ingifwa, derom wittnar den vndersjöna sagan om Lycksalighetens ö, ty än i dag wisas den lilla jemnade fläck, gå ilkem stätt en litem byggning, i hwilken Atter säges hafwa dif tat fången om konung Amundus och drottning Felicia. Helt nära denna plats stupar beragt nästan lodrätt ned i wiken. Djupt ned eik dal till wenster ser man en större kalkugn och ett tegelslageri tillika med den werksamhet fons samlar fig kring dessa föremål. — JZag bör ide afsluta demna förta feckning af Kolmordens marmorbruk utan att omnämna hurusom dess egare på ett aktningswärdt sätt förjt för fina underhafwandes andliga behof ge nom ett lånbibliotek, ur hwilket de afgiftsfritt få hemta en nyttig läsning, och genom ett fols hus, der barnen erhålla fin första undermisz ning. Åcke heller bör förgätas att, under den wackra årstiden, med wälmwillig gästfrihet åt lustsärdande från Norrtöping upplåtes till tummelplats för dans och lekar en äng, som i ros mantist sägkhet kanste Har få sina likar. — General Langiewicz och hHansadju tant Henriette Pustowojtow ankommo fö dagen den 22 mars, strifwes i Edles-3eit., till Lrakau, der den senare insattes i et rum i polishuset på nedra botten med galler för förre stret. En smal gata skiljer polishuset från fa ftellet, der generalen blef internerad. Fröken Hettriette war paföljn de mindagen, då en ps lack besötte henne, annu tlädd i fir nationulkos stym, en polsk fort rock, ritt besatt med snören och pelebräm, under rocken en röd yllesljorta, kragftöflar och grå benkläder. Hennes swarta här war kortklippt och af hela hennes sätt kunde man knappaft tro att man hade en qwiuna framför fig, endast rösten förrådde henne. Frö fen Pustowojtow är ett fmärt ungt fruntime mer, henues bleka, wålbildade ansigte war mas gert, en följd af strapatser under kriget, men hennes swarta ögon Hade qwar sin fulla glans. Hwarje dag samlades en oräknelig menniftomassa utanför hennes fönster och in genom de rostiga gallren räcktes henne wackra blomjterz butetter. — En egen tillfällighet mille att ges neralen, då den nämnde polacken lemnade frös ken Henriettes fängelse, stod wid sitt fönster i kasteliet för att hemta frisk luft. Han igenfönas des genast, säger brefskrifwaren, på sin blåa uniform af en mängd personerj han helsades lifligt af foltet och sutande fig fram i fönstret beswarade han helsningarna. Generalen stod länge qwar i fönstret ända till dess solen gått ned bafom Kosciuskofästet. Den bittra jemfös relsen låg nära: äfwen hans sol, Hans blänkande stjerna, font lofwade att skänka få mycket ljus, hade Slott allt för bastigt gått ned, ja ej mindre haftigt än solen nu gick ned mid horizönten. — Drottning Pomares son har ankom mit till Paris åtföljd af fer Otaheiliska prins sar, för att wid derwarande skolor fullborda fina siludier. Hittills hafwa de vå Otabeiti blifwit underwisade af misionärer. — Med anledning deraf att medlemmar af Lunds stad och universitet hafwa indjud it de i Malmö wistande polska främlingarne till er enkel fest å Åkademiska Föreningens follennitetssal, meddelar Malmö Allehanda följande som stod att läsa i Lunds Weckoblad för trettio år sedan, eller den 9 November 1831: oo frsfr KK 6 — am oo Fö let —