Helsingborgs-Posten – 14 april 1863, sida 2

— Så är det med ett syndens barn! fade han och skakade vå hufwudet, jag fruktar att hon får pligta för det hon är i synd född. Den unga fiickan, fom hette Marie Jeanne Langon de Vaubernier, Hade blifwit uppfostrad i S:t Annackloftret, till och med mwaritföres mål för en kärleksfull omwårdnad af Billard du Monceau, företrädeswis genom den märs dige abeens föranstaltande, hwilten sistnämnde i wissa kretsar hade giltig anledning dölja den sorg flickan förorsakade honom. Denna flicka, med sitt medfödda lättsinne, hade likwäl icke wunnit mycket till fin fördel af denna uppfostran; det Hade ide behöfts mera än juft denna heliga tillbakadragenhet för att hos henne uppwäcka rakt motsatta önskningar och begär. Då detta i klostret uppfostrade barn ide alltjemt kunde in: neslutas inom klostermurarna, lemnade man henne slutligen till en mycket beprisad modist, wid namu Labille. Detta blef hennes undergång; i detta bus, dagligen besökt af hwad hofwet och staden hade meft lysande, tilltog dag från dag Jeannes koketteri och snart hade hon ingen annan sträswan än ott funna öfwerträffa de mest lr sande modeller som wisade sig för henne. Jeannes owanliga skönhet förespådde henne de största fördelar, om how kunde lyckas få uppe träda på en hennes behag wärdig skådeplats. Hon wisste det alltförwäl och sträfwade derefter. En dälig qwinna, wid namn Gourdan, hade gifwit akt på Jeannes passionerade temperament och nedlade i hennes ännn oskyldiga hjerta det första lastens frö. Roues och förförare — man sätter ännu i dag en ära uti att wara en sådan — fulländade hennes förderf; hon gick, utan att ana det, sin wanära till mötes. MM stamfader kunde i den gode abb Gos marts sorgliga anlete läsa hurn hans nidce förs