Helsingborgs-Posten – 9 april 1863, sida 3

kamrats samhällsställning; Han fade att mitt skamliga yrke ide ens gaf mig rättighet att äta tillsammans med en fimvel borgare, och följ: aktligen ännu mindre med en perfon i marfisinnan X:s samhällsställning, samt framställde efter ett långt tal jamma yrkande fom mare kisinnan hade gjort i fin inlaga. Härpå swarade jag i i följande ordalag: Det är lyckligt för mig, mina herrar, att jag, då jag nu står inför inför er fåfom till: talad för ett brott, ide blifwit anklagad för något fom rör mina seder eller min ära. Jag tackar äfwen Sud för att jag ide har något att förebrå mig fom kan falla under den menft: liga rättwisan, enär hela mitt brott består uti att utöswa ett yrke fom man påstår wara ffamligt och wanhedrande. Wanhedern åtföljer brottet och der icke något brott finnes, der finnes ej Heller någon mans heder. Men utöfningen at mitt yrke är ide brottslig; twärtom är det en Handling af rätt wisa, och samma rättsprincip, fom förmår er att tilldöma straffet, lifwar äfwen mig då det gäller att låta den brottslige undergå det jä Innda ådömda straffet. Min motpart Har bes gått en tanklöshet, då han ställt mig till rätta inför er. Wåra befattningar hafwa i sjelfwa werket så mycken likhet med hwarandra, att J ide tunnen nedsätta och brännmärka mitt yrke utan att gifwa edert eget ett dödligt får. Jag handlar endast i enlighet med edra besallningar, och om det ligger något tadelwärdt i min syssla, år bet I fom blifwen answariga derfor, emedan enligt lagens anda den fom befaller brottet är brottsligare än den fom werkställer det. Jag wet wisserligen att icke alla Cefattningar inom samhället äro lika son der de äro hes drande endast få wida fom de för samhället