stannade wid Ystad, helsades af ropet: lefwe Polen! Det war för mig ett godt förebud, och då de friwilliga skarpslyttarne, fom defunno fig der, tryckte min hand, kände jag att jag befann mig ibland ett sannt wänskapligt folk. Detta hjertliga mottagande har icke heller sedermera ett enda ögonblick förnekat sig. J edra konungars palats, lilsom i den swenske bondens enkla bor ning, öfwerallt har det warit lika warmt, fritt Am andt