Då majoren å bastilien en dag skulle föra houom till parlamentet, hade nyfikna samlat sig omkring wagnen. Då Lally uppreste sig tillkännagaf officeren, att Hau hade befallning döda vally om denne talade till folket, eller om folket wisade tecken till något intresse för honom. Några dagar förr än domen afkunnades be fallte presidenten befälhafwande majoren på bas stilien, att han skulle fräntaga Lally alla Hans ordnar oc insignier. Denne officer, fom alltid städse wisat fången mycken wälwilja, meddelade honom den erhållna underrättelsen och bad hos nom att ide sätta honom i den plågsamma nöd wändigheten att behöfwa anwända wåld. Lally swarade, att man endast knnde med hans lif beröfwa honom belöningarne för hans mod och tillgifwenhet för konungen. Majoren måste nu kalla på wakten och en werklig strid uppstod, i hwilken Lally fulltaftas des af soldaterna, som för att slita af honom hans epåletter refwo hans uniform i trasor. Han fortfor emellertid att icke wilja inse den werkliga betydelsen af all denna stränga bes handling. Efter uppläsningen af domen stod han stum, orörlig och liksom slagen af häpnad. Det såg ut fom om han förgäfwes fötte uppfatta bety delsen of de ord fom han nyss hade hört upp: läsas. Derpå utbraft Han i förbannelser, wände fig till domstolen och förklarade domrarne för böds lar och mördare. Wid återkomsten till bastilien tycktes han återwinna en smula lugn, och bad majoren för låta honom den häftighet och öfwerilning fom några dagar förut Hade haft få betlagliga följ der. Jnkommen i sitt fängelse lade han fig på