och glädje och sorg lemnas bakom of. Ii fun na lida steppsbrott, men aldrig uppehållas på wår resa, ty floden hastar framåt, till dess occs anens dän ljuder i wara öron; wågorna swalla under oss och uppröras omkring oss och wi taga farwäl af jorden och def inwånare för att anträda wår resa i det oändliga och ewiga. — Tankspriddhet. Från Kalmar berättas följande anefdot: Lektor B, allmänt bekant för fin tankspriddhet, war en tid hertigens af Ce stergöthland lärare i latin. Då prinsen ters kom från sin sista utländska resa och passerade Kalmar, befann sig leftor B. håndelsewis nere wid ängbårsbron. Prinsen, civilklädd, war uppe vå dådet och igenkännande sin fordne lå. rare hoppade han i land och slog lektor B. wänligt på areln, Yttrande: god dag, B., hur mår bdu? B. stirrade på prinsen, räckte hos nom derefter handen, sägande: jo, tad, hur mår du fjetf2 Prinsen, någor förwånad öf: wer detta swar, frågade om han ej kände igen honom. B. swarade: jo, ansiqtet år mig dec kant, men förb— mig jag mins namnet. Jag heter Oscar, ottrade prinsen leende. — Ofear, hi! men brors tillnamn? — De fatta mig prins Oscar, swarade prinsen ffratrans de vcb sprang ombord på fartyget, fom i detta ögonblick sanes i gång. — B. siod fom förs sienad.