Helsingborgs-Posten – 24 mars 1863, sida 4

Hwarsjebanda — Naturwetenstapligt. Man har sedan någon tid tillbaka på jernwägar, hwiltas hufwudrittning går i norr och föder eller åts minstone betydligare afwika från riktuingen ös fter-wefter, gjort den iakttagelse att lokomotiven wanligen springa ur skenorna på östra sidan och öfwerhufwud trycka starkare på skenorna på dens na sida, samt att denna lotomotivens sträfwan att lemua banan framträder få mycket fynbar rare, ju hastigare tåget går och ju mindre mwär gen afwiker från meridionalriktningen. Först och tydligast gjordes denna erfarenhet på den engelsta westbanan. Sedan märtte man det samma lika bestämdt på Hudsonsbanan i Amerita: och när man en gång blifwit uppmärksam härpå uteblef ej heller samma iakttagelse på ans dra jernbanor. Efter att man i början förs gäfwes sökt förklaringen till denna företeelse i lotomotivens konstruktion, i meteorologiska in flytanden eller i jordmagnetism, fom man ändtligen på den tanke att fenomenet kunde förtlas ras af jordens omswängning från wefter till ör ster. En fortsatt undersökning ledde också mer ligen till ett sadant rejultat och denna iakttagelse kan sälunda tjena såsom ett nytt bewis för jordens swängning kring fin axel. — En wacker bild af lifwet. En biskop Heber, som skulle lemna Jndien, yttrade i sin afstedspredikan: Menniskaus lif liknar en flod. J början fiyter wår båt på en liten sorlande bick med glittrande wågor. Träden strö fina blomster öfwer wårt unga hufwud; wåra unga händer funna plocka blommorna på strander; wi äro lyckliga i hoppet och gripa begärligt efter allt det fröna fom omgifwer of; strömmen ilar ami! — och ännu sta wi med tomma händer. Inder ungdomen och mannaåldern är floden bredare och djupare och de föremål fom omgifwa oss äro mera lysande. Men framat bär det