Helsingborgs-Posten – 21 mars 1863, sida 3

dem tillbaka, hade ingen märkt hwad fom cgents ligen passerat. Endaft en ung hoflakej, wid namn Selim, hade syckt fig se en ofänd mansperson lägga fin hand på konungens skuldra; han kastade fig öfwer honom och grep honom med tillbjelp af twå andra famrater Fiefrd och Wavscrelle. Emellertid Hade konungen stuckit fin hand under wästen och då han drog den tillbaka, funnit den wara helt blodig. — Jag är sårad, fade han. J samma ögonblick wände han sig om, och då han säg mannen, hwilka lakejerna fasthöllo och som ännu hade hatten på hufwiudet, till: lade han: — Det är denfamme fom anföll mig. Man må arrestera honom, men man må ide illa 0es handla Honom. Konungen, biträdd af hrr Brienne och Ii chelieu, återwånde till fina rum. Konungens lifwakt och Schweivarne hade fart bemåktigat fig mördaren och förde Honom in i waktrummet. Det war en man omkring 40 a 45 år, lång till wexten med ett aflangt ansigte, örnnäsa, mycket djupt liggande ögon oc ett lockigt, tolswart här. Hans ansigtsfärg war få mörk, att han, trots den inre rörelse han mäste ers fara, ide en gång tycktes blekna. Han war klädd i en brun regnrock af halftläde, en wäst af grönt sammet och benkläder af rödt schagg. Man visiterade honom och fann hos honom wapnet, hwarmed han stuckit konungen; det war en knif med twå blad, det ena war bredt och spetsigt, sasom de manliga kuifwarne, det andra i form af ett stort penuknifsblad, unge fär fem tum långt; af detta sednare hade han begagnat sig. Man fann i hans ficka, utom