Helsingborgs-Posten – 21 mars 1863, sida 3

drarnes ansigsen, såsom lägrade sig plötsligt mörka moln kring deras panna. Du gör din farbror orätt, sade Peter ändtligen, och glädjens melallklang hade bortvikit från hans stamma. Han har ofta erbjudit sig att hjelpa och understödja oss. Men vi hafva foredragit att lefva af våra händers arbete; vi ville heldre redligt förtjena oss vårt bröd, än lesva af understöd. Och har han icke alla år skickat penningar till din födelsedag? ilafva vi icke honom att tacka for alt vi kunnat låta undervisa dig, och att du går väl klädd? Nej, Edvard, du har väl orsak att vara tacksam mot din sarbror, och om det en gång blir en rätt duglig och lärd skolmästare af dig, så har du derfore alt tacka din farbror allena, som gilvil oss medel att låta undervisa dig. Ty det ser jag allaredan, att der framsticker i dig en lärd, och ingen bonde. Han skall icke bli något annat än en liten skolmästare, vår Edvard, och om Rustica icke gör oss den glädjen att åkta en dugtig bondpojke, så skall gården här ea gång bli öde, och vi skola nödgas försälja den, när vi en gång dö.? Ack, tala ej om att dö, fader! ropade Rustica, tillslutande med sin hand den gamles läppar. Tusan, hvad den tösen har för en fin hand, sade gubben leende, i det han med en öm tryckning lade Rusticas hand mot sin kind. Då din mor var så gammal som du, voro hennes händer redan hårda och grofva af arbetet? Men ni lider ju inte, alt jag arbetar, ni stygga föräldrar? ropade Rustica. Forgasves erbjuder jag min mor hjelp. Hon är svartsjuk om sitt arbete, liksom en brudgum om sin kärosta, och endast hönshuset och dufslaget har han efier många böner kunnat förmås alt öfverlåta ål mig.? Mina krafter råcka ännu till för arbetet sade Martha, voch du har andra ting att beställa, än att stå vid spiseln eller baka cch brygga. Också få dina hander ej bli grofva och styfva, ty de måste hålla pennan, på det du må kunna göra dina arbeten, dem baronessans guvernant uppger åt dig. Men tyst! hvad år det for ett buller? Ar det inte, som om en vagn körde dåer?? vset måste vara baronessan, som åker till kyrkan?, sade Peter, resande sig upp. Nej, gubbe, hon har redan langesedan åkt förbi, och gudstjensten är redan börjad Målle den gode Guden förlåta oss, att vii dag firat vår gudstjenst under vår lind tillsammans med våra barn, och icke derinne i hans kyrka!? Rullandet af hjulen kommer närmare?, sade Edvard, resande sig upp från sin dystra tankfullhet och spanande med skarp blick utåt landsvägen, som gick tätt förbi deras åbyggnad. Der, der kommer en vagn förbi höornet! Ack, hur glänsande och pråktig han är! Ack, den som också kunde sardas så genom verlden, som den der! Huru? Han far icke forbi? lan kröker af in på vår gård ? Ja, sannerligen?, mumlade den gamle Peter. Vi få förnämt besok. Men hvem, hvem kan det vara?? (Forss.)