i Presten giorde wäl en anmärkning öfwer des linqventens höga ålder; men polisbetjeuternas anförare fade att det war en gammal inpijtad stalm, som under hela fin länga brottsliga lei nad hade Haft en särdeles förkärlek för att ve itjäla tyrlans män, framför folt af andra jane hållsklafer, och då anjag presten det wara ganila rått, att den gamle tiggaren blef hängd. Herr de Blignac spelade få wäl jur roll, att han skulle passat förträffligt till stadespelare. Men, det ögonblick, da den, hwillen skalle föreställa skarprättare, nödgade honom att uppe stiga på stegen, ofwanför hwilken hängde ett rep, fåstadt i den startaste grenen af den puls tiga eken, och just då folkmängden wäntade med andlös oro på upplösningen af ffudefpelet, tilis drog fig något hwarpå herr de Blignac icke hade tänkt, då han uppsatte filt program. Om af en tillfällighet, eller hwad fom war ännu troligare, någon förrädare hade under rättat polislöjtnanten, nog af — werkliga polisbetjenter och soldater anlände plötsligt till platsen och kastade fig öfwer de förklädde dan diterna, hwilta åt alla hall togo till flytten. Den falske skarprättaren, som satt uppe på trädgrenen öfwer delinqventen, fåg och igen lände först sin stams beständiga fiender. Med ett enda språng war han på marken, men wid nedspringandet stötte han till herr de Blignac, fom redan befann fig på den öfwersta steghinnen: banditchefen föll ned på marten och bröt ryggen af sig, och sålunda dog han på allwar, under det han på skämt slulle låta hänga sig.