bröst — natt omhöljde hans blick och med det smårtans ropet: Finis Polonie) sjönk han medvetslös af hästen. Ännu vid lif blef han framdragen under en hög af lik och bortsläpad såsom rysk fånge. Polen var forloradt. Suwarow stormade Praga och skändade sin seger genom omensklig grymhet mot de ofvervundna. Warschau kapitulerade den 9 November. Preussarne framträngde genom Stor-Polen, Österrikiska hären ända till Lublin, ryssarne besatte det öfriga landet. Rikets tredje delning fulländade den svartaste ogerning i nyare historien, och verldens omdöme bränmärkte den som en förbrytelse, hvilken ropar till himlen efter försoning. Polen, såsom stat, hade upphört att existera. Forsarandet mot den fångne hjelten och hans kamrater i lidandet var just Catharina värdigt. Berusad af sin seger lät den oädla qvinnan kasta honom i sangelse. Det oppnades sorst efter hennes död. Kejsar Paul zaf desse män friheten. Han kallade Kosciuszko till sig och räckte honom hans svärd; men hjelten svarade: Czar, jag behofver det icke, ty jag har icke mer någol sadernesland. Han bar sedan aldrig ett vapen, Öfverväldisad af så mycken sjalsstorhet, begåfvade Panl Kosciuszko med stora gods, ty han hade offrat sin sormogenhet på fosterlandets altare, men äfven detta afböjde han. I sällskap med en vän Niemcewicz afgick Kosciuszko till Frankrike och England, der han ofverraskades af elt budskap från amerikanska kongressen, som inbjöd honom såsom hedersgåst, Han följde kallelsen och blef af det fria folket mottagen som en konung. Alla partier täflade om att uttrycka sin aktning för honom. Kongressen voterade ett arligt underkäll åt honom och erbjöd honom det på ett så grannlaga sält, att Kosciuszko icke kunde afslå. Hans landsmän skickade honom Sobieskis sabel — han vidrörde den icke. Frihetens hjelte ville blott kämpa för sitt saderneslands frihet. Då Napoleon under 1C07 ars fälttåg ville af Polen smida ett verktyg mol Ryssland och lofvade det rikets ålerslallande och en forfattning, varnade Kosciuszko sina landsman for de bedrägliga lockelserna. Forgasves. Polackarne uppresle sig under DOombrowsky och afsände en deputation för att kalla Kosciuszko i spetsen för hären; han svarade att han icke ville besegla srammande lögner med knappen på sill sabelsaste och afbojde kallelsen. Han hade emellertid återvändt till Europa och uppehöll sig än i Schweitz, än i Paris, då Napoleon hotade att med våld skaffa honom till Polen. Han log åt hotelsen och var känslolös sor de lockande anbud, den kejserliga regeringen gjorde honom för att vinna honom för sina planer. Napoleon glömde sig derhan, att han i Moniteuren lät i Kosciuszkos namn införa en proklamation till polackarne. lijelten hade den djerfheten, att, obekymrad om den kejserliga allmaklens hämnd, genom tidningarne forklara den falsk underslucken. Ester Napoleons fall uppfordrade han kejsar Alexander af Ryssland, alt återställa Polen genom en fri författning, och de efiergifter denne furste gjorde för Polen voro en soljd af denna uppmaning. De sista åren af sin lesnad tillbragte Kosciuszko i stilla tillbakadragenhet, blott tillgänglig för ett par vänner, i Solothurn i Schweiz. Den 15 Okt. 4517 var hans dodsdag. Då det fria Amerika erfor hans död, anlade det sorg, och den civilicerade verlden deltog i denna hyllning ät minnet af en man, som för den eviga menniskorattens seger hade gjort så mycket i begge hemisfererne. ) Det är slut med Polen. OA ee tenor — C iii. Ta AN