22— ————— OUR AAWA??:—w—L—— Han hämnade sig genom nya infall. ÄÅppunntrad of hans chefs älskwärda förtrolighet föreslog Haus motständare honom, om han wille i morgon spela den roll som sa litet behagade honom. Om herr de Bliguac wann detta nya parti, stulle Han till och med aterfa allt hwad han förlorat, men om lyckan war honom widrig skulle han öfwertaga den roll som hans motstandare blifwit beftämd att ut föra mid följande dagens spettakel. Det owanliga uti insatsen hade lockat alla tjufwarne till bordet; till följe af deras tilljtä deswaro gick chefen in derpå och — förlorade. Det låg såwål i hans intresse, fom det war en hederssak för honom, att leende fördraga denna otur, och dessutom borde ju en dylik bedrist, utförd af en attivårig guvbe ide allenast tillwinna honom de under honom ftående tjufwarnes aktning, utan afwen för framtiden göra us namn beundradt af den stora tjujfaz niljen. Undra morgonen åtföljde han truppen till lyn Cajeaux. Allt stedde såsom han hade förutsett. Presten tog fig ide allenast ben sorgliga förrättning nan begärde af houom fåfom preft, utan han var till oc med så tjenstaktig, att han lanade dem en stege, fom behöfdes mid ceremeniens förrättande. Presimannens betjent, fom på samma gång war klockare i församlingen, förtlarade att hans tjenst ålade honom att deltaga wid försöfet att rycka en fjäl ur satans klor; pigorna mille ocksa fe på och kuappt hade ryktet spridt fig derom i byn förr än alla, män, qwinnor, gubbar och harn, ja till och med hundarne slöto fig till procesfionen, och i spetsen för dem gingo de särtlädde polisbetjer na med den föregifne fången,