gör slänker, — ofta öfwer förmåga, man tager jig ferier, och unnar både fig sjelf oh andra den största möjliga frihet. Så kommer Trettondedagen. Den är mine dre treflig. Den heter äfwen De tre wise mäns dag. Somliga wilja härleda det senare namnet från den omständigheten, att man börs jar fundera på det närmast förflutna och finner, att man ej alltjemt handladt ja förstandigt — man blir wis; andra åter taga sagan till hjelp och säga att den har sin benämning af de tre wise från Osterlandet. Enligt denna skall den ena af dem warit swart — det är rimligtwis han, som kommer med räkningarne för det förflutna arets därskaper. En stor politiker har gjort den upptäckt, att alla konungar äro rojas lister; historici pastå tillochmed att de fleste af dem hafwa reactionära åsigter; det är säkert tillfället med de tre konungar från Esterlandet. Sa snart man har fött dem utanför dörren, begyuner man att göra inskrönkningar, lasta sina blickar tillbaka, bliswa ledsen och gnatig. Man har sett exempel pa, att Blad, som wid denna tid började att kasta en tillbatablif i deras spalter, ide hafwa blifwit färdiga dermed före fastelagnstiden. Wi milja ide wara få langtradiga, utan för söta i största korthet fe tillbaka på det förflutna året. J en provinsstad flå i allmänhet lifwets puls far jemt och stadigt; den ena dagen är temligen lit den andra; variationerna heta en trefiig jupd, en subscriberud bal, ett slädparti, om snö sinnes o. s. w., ty man kan ej tala om fpvet tafler i Helfingborg under wintrarne, då har lias tempel derstädes är få torftigt, att man ej gerna riskerar lif och helsa för den dyrkan, som egnas henne. Under sadana förhållanden. får man wara nöjd med ofwanstående och för öfrigt i tanken njuta af hwad tidningarne meddela. Twenne ratter hade de också att bjuda på under första delen af året; och ju mera de berättade, dess mer wattnades det i munnen efter den ena; wi mena den musit, fom uppe fördes i Stockholm och senare i Köpenhamn af Nerndorna och den som uppspeltes af John Ericsson Comp. på Monitor och Merrimac. Tack ware den stille Uge förunnades äfwen oss den ynneften, att njuta af den sörra, och tack ware Amerikanarne att mi sluppo den fer nare. Den förste dag som wi derföre wilja inrista i Helsingdorgs annaler för ar 1862 är den 12 April. Som en löpeld spridde fig ge nom sjaden den underrättelsen, att Nerudorna ämnade gifwa en konsert d. 12; men den sträckte sig ännu längre, ty fran alla hall och kanter inströmmare mujittörftande och befoltade ftadens hoteller, få att en stackars resande, fom haft okyckan att komma något sent, antingen hade trösten att wara brandwakt eller anlita nagen medlidsam broder. Förtjusningen war allmän, känslorna swallade, berömmet flödade — men nägon Nerudamani utbröt, Gudi lof, dock icke. Doc, staden skulle ej bli helt oc haället fri från dylika symptomer. Den 30 Juni randades — klar eller mulen funna wi ej nu säga — och med den git en ny stjerna opp på horis zonten. Då andra tbeatrar ftänga fina portar, öppnar Helsingborg fina. Michal med trupp infann fig då och deribland hr Westermark. Hela staden — d. w. s. dameraa — talade om honom. Ogonen blixtrade, barmen höjdes och rösten dallrade wemodigt, då de talade om Hos