Helsingborgs-Posten – 3 januari 1863, sida 2

säga od fom ansåg det wara mydet logiskt att förucka tillwaron af det fom han aldrig sjelf hade erfarit. Han hade uppgjort ett pros gram för sitt lif, och i detta program hade han förutsett händelser af minsta betydelse och han war fullt öfwertygad om att ingen annan än Gud kunde göra nagon förändring deruti. Charles entrågenhet innebar något sarande för hans traditionella känslor. Han upphörde att stratta och tilltalade sin systerson med eu stränghet, fom ide war wanlig. Han fade Hos nom, att man wid hans ålder oh i hans Häll ning borde skaffa fig någon framtid genom att tjena fin konung men ide genom att söka gös va ett vift parti. Han tillade att han beslutat ide gifwa sin dotter åt någon annan än fin äldfte systerson, den fom försynen bestämt att fortplanta hans slägt; ingenting i werlden ffulle funna förmå honom att gifva henne åt den yngre. Han förebrådde honom Hans otadsamhet. Charles uppreste sig wacklande och gick med nedsänkt hufwud ut ur rummet. Han fåg bakom dörren till korridoren en qwinlig gestalt fom låg hopkrupen på ftenaolfz wet Det war Colombe fom Hade hört fame talet mellan hennes far och den hon älskade och hon gret med ansigtet doldt i fina händer. Då hon hörde wännens steg upprefte Hon ide hufwudet; Charles å fin sida gick stillatigande förbi henne, försänkt i förtwiflan. Båda hade ansett att allt war slut för dem i denna werlden. Den unge mannen lemnade strax derpå fin barndoms tillflycktsort. Han begaf fig till en slägtinge fom bodde I Amiens och derifrån for han till Paris. —— (Forts.) — —