Helsingborgs-Posten – 3 januari 1863, sida 2

hans bror wanligen gick ut och begaf sig till sin fosterfar, hwilken satt och smälte sin frukost framför eldbrasan i salen, hwarest man redan gjorde tillrustningar till middagen. Han fas stade fig på nå försin wälgörare och med en ton som kunde röra det mest stenhårda hjerta tillstod han för honom sin kärlek till kusinen och be swor honom att ide åtskilja dem fom Gud få tydligt hade bestämt för hwarandra. Uster det att Charles talade ifyllde Pierre Brossier öl ur en kanna i sin kopp och drack derur. Han hade juft tagit fig en klunk, då Han helt och hållet glömde den wärdighet Han war wan att iak.t iga, och utbrast i ett få wåldsamt skratt, att han utsprutade den bruna drycken fom han haz de i munnen rundt omkring i rummet. På detta skratt följde en hosta, fom dels tyd tes wara fö ljd af munterhet, men på samma gång wisade sig wara så att den framtwingade tårar ur ögonen på honom. Charles stod såsom tillintetgjord. Men hans känslor woro alltför häftiga för att länge tunna tillbakahållas af öfwerraskningen. Han förnyade fin klagan och sökte beweka fin onfel genom att framställa för honom de olyd liga följder, det steg han ämnade taga kunde år stadkomma. J sin ordning framkallade han till fin hjelp minnet af den älskade systern, fram manade hennes stugga för att med honom fälla förbön icke allenast för sitt barns lycka utan afwen för def. lif. Sieuer de Limeux hade en få stor wördnad för förftfödslorätten som någonsin en herr de Coucy, om herrar de Coucy ännu lefwat i hans tid. Det war ingen elak menniska, det war endaft en man fom ej wisste hwad passion wille