Helsingborgs-Posten – 19 december 1862, sida 3

ligt min tanke stöta wi vå innan mi äro halje wågs öfver. — Nawäl, swarade kaptenen med ett beslut samt utseende, om wi mäste det, så är bet flut. Enda alternativet är att gifva oss åt engeles mannen, oh då wäntar oss fängelse, hunger, sjuldom och död. Dm hon stöter vå, nåwäl, lät henne stryta; och jag försöker heldre det än jag gifwer mig; — Jag tror de ämna försöka fina bogkfanos ner, fade styrmannen, pekande akterut. — Det förflår inte, fade kaptenen. Wi måfte hafwa fjorton eller femton af henne, annars komma wi aldrig öfwer danfeu. Wi måste sätta till mera segel, på Henne, Mir Mid) hips. — Det är omöjligt! utropade styrmannen beftört. Hon tan knappt våra hwad hon nu har. Hwarje Öögonblick fruktar jag att något ifall springa. Ser ni? — lofwartsdrassen och halsen på läseglet, Halla ide länge, de ritktitt roka fom de äro pände — Det fan inte hjeldas. Ni får sticka på reservbrassar och sätta till focläseglet. — Godt, sir, swarade styrmannen. Men wi få bommen inom bordsinnau wi funna foftgöra den på rånoden. Kaptenen gjorde en åtbörd af otålighet och styrmannen gick förut för att gifwa nödiga ordres. Fockläseglet är ett ofantligt fyrkantigt segel, hälften så stort fort förmärsseglet och hissas på fockmastens läsegelsbomhalsen går ned ger nom ett block wid ändan af en lång lös bom, hwilken skjuter ut tjugofem eller trettio fot från fartygets sida. Windens tryckning på detta segel är ofantlig; och ehburu det ökar förtygets fart, freftar det hommar oh tagwerl