Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1862, sida 3

Du är då en besynnerlig menniska. Först blir du olycklig derofver att jag nekar dig Maria, och nu, då jag formligen tillbjuder henne åt dig, visar du en uppsyn som kalten vid oväder? Jägaren som nu återsall silt gamla, goda Jynne smäskratlade olver silt sista yttrande, under det den unge mannen framhärdade i sitt svårmod. )Nå, jag har nu yppat för dig hvad jag tänker,? började jägaren ånyo. Besök oss en gång och bry dig ej om folkets prat; du vet all jag ej är någon giftblandare.? Edvard fer tillsammans; han kande en kall seberskakning. Jag mår icke bra i dag,? ursägtade han sig slutligen. Förlåt mig, kanske blifver jag snart bättre och då skall jag komma till er, om ni tillåter.? Ack, redan tillåtet, sade den gamle; sådant prat behöss nu ej emellan oss. Du är hjertligt välkommen, och vare detta nog.? Han räckte honom hjertligt sin hand. ?Således trassas vi snart! ropade jägaren och aslägsnade sig. (Forts.) —— TIA SE TAI SA TV TARAAAETNSL AEA