En dålig taliörmåga En brottmåälshisioria af i. IIÄABICHL. (Ferts fr. nr 121.) Dessa ord, uttalade af en annan person, skulle hafva väckt domarens misstankar; han skulle hafva sa omsnarjt vittnet med frågor att det ej skulle hafva kunnat reda sig. Men det organiska fel, hvaraf Edward redan kande sig så olycklig, skyddade honom for andra gången för en misstanka, hvarifrån ev med bästa talförmåga och största klokhet icke skulle kunnat befria sig. Herr v. krieben hade verkligen icke gitvil akt på vittnels yttrande utan endast derpå, all den slackars karlen hade svårt för att tala och berätta i sammanhang, och han sade derföre: yNå väl, jag skall fråga er om hvarje sak serskilt. Hade er far rättighet, att hemta ved i grefvens skug? Ja.r rpor han hvarje dag till skogen? roj. endast en gång i veckan.? rpöljde ni då med honom? vja, för det mesta, men denna sista gång for han ensam, han hade ej sagt till mig derom, annars —— När han reste mot hemmet, tog han då alltid Mariannavågen?