Min barndoms andra ej jag glömt, den kommer aldrig mer; Ack, hwad som barn jag derwid drömt, som man jag gäckadt ser. Mitt hela genom lifwet går, wår wagga fuktas af dess tär, det flammar i hwar ynglings bröst och mannen eldas af dess röst och än i ålderns fena höjt den gamle hemtar deraf tröst. 2 B nii— ——